Dagen när pappa tog en tatuering

20 år senare var det äntligen dags. Idag, den 27 september blev jag med tatuering.

Efter att ha flyttar fram själva Dagen D i ett par repriser på grund av rock-creddiga orsaker som föräldramöte och tandläkare, bar det idag av till den lokala tatueringssalongen för en date med Tervjärvs egen bläck-Picasso, Allu.

Knappa två timmar, några kaffekoppar och en hel del skön 70-talsrock senare var jobbet gjort.

Slutresultatet ser ni i videon nedan. Hälsningar bara till designern, Miika Tams. 

PS. Om ni undrar varför just nu, varför just detta motiv och sånt, rekommenderar jag detta som läsning.

Publicerad 28.09.2017 kl. 15:37

Bättre sent än aldrig, tatueringsdags efter 20 års väntan

Jag träffade en ung man en gång för länge sedan och nu 20 år senare kommer han att göra ett permanent intryck på mig för resten av mitt liv.


Efter att jag skrivit studenten våren 1997 tog jag riktning mot militärtjänstgörning, som i mitt fall betydde en jävligt lång tågresa till Jägarbrigaden i Sodankylä. Ett lärorikt, roligt och berikande år på många sätt, som tog slut i och med hemförlovningen i juni 1998.

Hem i bagaget kom naturligtvis massor med erfarenheter, härliga vänskapsband, insikter och kunskaper om livet och livsförutsättningarna i Lappland, men också en liten papperslapp.

På den papperslappen hade en vapenbroder från underofficersskolan enligt mina instruktioner ritat en bild på en dvärg.

Som den stora rollspelsentusiast jag i min ungdom var hade jag tänkt mig att den skulle bli till en tatuering någon dag, men det liksom blev och ligga.

I tjugo år.


Under morgonen när jag jobbade hemifrån fick jag upprepade gånger e-post av en snubbe som hette Tams i efternamn. Under alla år hade jag haft för mig att min duktiga tecknare till vapenbroder hette Toms, och därför stött på patrull varje gång jag försökt hitta honom.

Till saken hör att jag lovade höra av mig till elev Toms/Tams i samband med att tatureringen blev klar.

I det kommunikationsklimat som rådde hösten 1998 lät det sig inte göras och några telefonnummer utväxlade vi aldrig. Jägare Toms/Tams återvände till sin enhet efter underofficiersskolan och jag återvände till min.

Efter hemförlovningen gick vi skilda vägar i livet och dessa vägar har inte korsat förrän idag.

Idag, den 7 september 2017 fick jag äntligen klarhet.


En viss Tuukka Tams jobbar som informatör på snowboardförbundet, men hans BROR är mannen jag sökt i 20 år.

Idag, 20 år efter att vi var elever på underofficersskolan i Sodankylä fick jag äntligen tag på Miika Tams.

Miika Tams jobbar idag på Rovio med spelutveckling. Jag sänder honom en bild på den teckning han ritade för 20 år sedan och han ger sitt medlåtande.


Moikka,

nythän on niin, että otit yhteyttä oikeaan henkilöön. Varmuuden vuoksi velipoikakin juuri soitti ja kertoi, että olit ottanut yhteyttä häneen myös - joten nyt on varmistus pelannut.

Muistan myös kuvan ja keskutelun tatuoinnista. Kääpiöhän on aika perinteistä miekka & magia tyyliä :)

Aikamoinen tempaus on jos sen tatuoinnin otat, mutta luonnollisesti kannustan näin tekemään!

Terveisin,

Miika


Nu är det bara att köra.

Snart, på en medelålders sportjournalistkropp nära dig.

 

Publicerad 07.09.2017 kl. 13:03

NU ha ja viri ti låådo - nåår ska tu fara?

Äntligen, efter många om och men, blev det ett långpass (nästan) till Larsmo och motionslådorna borta vid Svanens camping. Du kan också vara med i Liv i lådan-projektet!

Idag, äntligen, trots pissväder och smärtande knän på både vänster och höger sida. Idag bar det av på mitt första besök till "låådo".

Ni kanske minns vår "kick off" vi körde i början av augusti?

Avståndet från Kogränden till lådraden bakom Svanens camping blir 7,5 kilometer en väg, så det är inte riktigt varje dag jag kör en "till låådo" och tillbaka som rekreation, men småfåglarna har kvittrar att det småningom börjar dyka upp fler lådor runt staden, och det är bra.

Det vi gör med "Liv i lådan" projektet är ju penninginsamling för Project Liv och deras verksamhet, ifall ni missat det. Själv sparkade jag i och med mitt första besök igång mitt #NioLiv #NineLives projekt, som i praktiken innebär att jag skall besöka en Liv-låda nio gånger innan julafton.

För varje besök jag avlägger blir det en femma till förmån för de långtidssjuka barnen och deras familjer. Du är mer än välkommen att haka på utmaningen!

 

Project #nioliv #ninelives läs mer på koivukangas.ratata.fi #projectliv #livilådan

A post shared by Antti Koivukangas (@anttikoivukangas) on

 

Du kan också göra direkta donationer vid varje enskilt besök, i lådan finns instruktioner för hur du går till väga, och samma instruktioner finns också på Project Livs hemsida.

Glöm inte heller att du som företag kan vara med och bidra genom att själv skaffa en låda och få dina anställda att röra på sig. Eller varför inte som anställd pressa din arbetsgivare på en kampanj som gör gott för alla?

I dagens vlogg har jag några birollsinnehavare då syrrans katt Pepsi och äldre sonen Nico gör korta men ack så viktiga insatser för videohistorien.

 

Publicerad 26.08.2017 kl. 14:57

Testspelande Koivukangas har lång väg till matchform

Fotbollsentusiasterna i Jakobstadsnejden skulle ha tappat hakan om de passerat Västraplan under kvällen. Där, i vimlet, försökte sig Antti Koivukangas på (ännu) en comeback och takterna såg allt annat än lovande ut.

Enligt bloggens uppgifter har Koivukangas sen han klev av satsningen på AC Scorchio Calcio mest fokuserat på tränarutbildning och juniorutveckling.

Enligt en källa nära spelaren skall han också ha visat vissa framsteg på den fronten.

- Han klarade faktiskt av E-tränarkursen med att bara medverka en halv dag och enligt vissa uppgifter är han inte helt misslyckad som juniortränare, uppger källan.

Spelarkarriärens avstannande sommaren 2013 berodde delvis på en dubbelskada.

I sin sista match i Vasas bolagsfotboll bröt Koivukangas två benpipor i sin vänstra arm och väl tillbaka från skadan sprack ett finger i en bolagsfotbollsmatch i Jakobstad.

Enligt sega rykten på sociala medier skall Koivukangas redan tidigare ha varit aktuell för en tävlingscomeback i distrikets serier, men torsdagens insats handlade om två halvlekar i FC Motions led.

- Visst märker man att det finns en del fotboll i honom, men det känns som att den ligger väldigt djupt. Första beröringen var ofta bra, men dessvärre blev det inte så många fler efter den, säger ett vittne till bloggen som vill vara anonym.

Eftersom FC Motion tillämpar Bollförbundets "Kaikki Pelaa" till 100 procent finns det goda chanser att Koivukangas återfinns på planen under kommande torsdagar också.

- Han är själv väldigt entusiastisk över att få vara med, det känns som att detta kan vara början på något vackert, uppger hans talesman till bloggen.

Antti Koivukangas karriär i siffror:

Spelplats: målvakt eller back eller reservmålvakt, typ

Matcher: Ibland

Mål: Sällan, en gång i misstag i Öja.

Meriter som spelare: Silver i Vetil Cup 1989 efter att ha släppt in två lösa mål i 3-5 förlusten i finalen. En miniräknare som specialpris på en junioravslutning för någonting odefinierat. 

Meriter som tränare: Inte ännu, men det är en merit i sig att få vara tränare.

Meriter som referent: 8 EM-slutspel, 4 VM-slutspel, 11 säsonger Champions League, två OS-finaler, 76 A-landskamper

Klubbar:

  • FF Jaro junior 1985-1996
  • JBK 1996-1997
  • Kleio rf. 1998-2000
  • FC KoMu II 2006-2006 (inte helt säkert att det var då)
  • AC Scorchio Calcio 2010-2013
Publicerad 17.08.2017 kl. 21:32

Tack Jakobstad - nu kör vi!

Ikväll var det kickoff för "Liv i lådan" i centrala Jakobstad. Sjukt glad och tacksam över alla motionärer som dök upp och gav projektet en rejäl och gedigen start.

"Liv i Lådan" är som namnet säger ett försök att blåsa liv i den gamla österbottniska traditionen med att besöka motionslådorna. Den nya "Liv-lådan" är i motsats till sina föregångare en färggrann plåtlåda som döljer ett hjärta av guld. 

Privatpersoner kan i samband med sina besök till motionslådan per SMS donera en slant till Project Liv.

Företagen kan engagera sig på kortare eller längre sikt och skaffa egna lådor och med hjälp av motion få en välmående personal och samtidigt hjälpa långtidssjuka barn och deras familjer i vardagen.

Läs mer om tanken bakom "Liv i lådan" här.

Läs mer om vår kickoff t.ex. på ÖT här.

Det som började med ett kort meddelande till Nina Brännkärr-Friberg är plötsligt ett väldigt konkret och verkligt sätt att göra gott med att motionera. En riktig win-win situation för alla involverade.

Oerhört tacksam och sjukt glad över att så många dök upp på vår kickoff. Nu är det bara att sprida budskapet!

Löpte ut till lådan ikväll, åt goda jordgubbar och såg en massa glada människor och löpte sen tillbaka. I min euforiska löparglädjebubbla gick det förvånansvärt hårt undan och de drygt nio asfaltkilometrarna tillryggalades på 56 minuter med en kilometerfar på idiotiska 5.51.

Och det känns i benen nu.

Men mest känns det i hjärta och själ för tillfället.

Glädje och tacksamhet.

Publicerad 08.08.2017 kl. 21:25

Söndagsmorgon på Fölisön

Vloggen är tillbaka, och dessutom ute på turné. Den här gången blev destinationen ett litet öparadis i hjärtat av Helsingfors.

Blev en riktigt skön morgonrunda på 10,4 km med en passlig 6,16 fart genom hela den drygt timmen långa insatsen (med foto och filmpauser obviously).

Tog riktning från Böle via Centralparken och Mejlans ut till Fölisön (fi: Seurasaari), ett ställe jag löpt på några gånger tidigare när jag under VM 2014 bodde en knapp månad i Mejlans. 

Härlig miljö, sköna nära naturen-upplevelser och en möjlighet att komma bort från storstadens vimmel. Inte så mycket torp, herrgårdar och finsk byggnadstradition denna gång, men friluftsmuseét är värt ett besök i sig (får bli en annan gång).

När jag är hemma nästa vecka planerar jag en stöt till Eugmo och vandringleden där, gärna i gott sällskap för er som är intresserade.

Siktet just nu inställt på tisdagsmorgonen.

Over-and-out from the sexy south.

/AK

Publicerad 30.07.2017 kl. 11:10

Jakobs Dagar 365

Imorgon börjar det, höjdpunkten på sommaren för många, Jakobs Dagar. Sju (eller ja, åtta) dagar då allting händer överallt, hela tiden och i massiv skala.

En hel vecka när staden lever upp, blommar ut, dansar, sjunger, motionera och skakar loss all den angst, angsträngning och allt det vemod som ibland anses prägla de övriga 51 veckorna.

Idrotten, musiken, kulturen och folk i största allmänhet går som på en överrenskommen signal man ur huse för att ge stadskärnan liv och företagarna kassaflöden.

Det är en fantastisk folkfest som visar på det bästa med småstaden i både stor och liten skala. Det finns något för var och en, på båda språken. Det finns stora publika evenemang och det finns små, intima sammankomster, från det sakrala till det profana.

Passa på och njut av veckan som kommer, hälsa på främlingar, återse gamla bekanta, gå på en utställning, besök en konsert, drick en öl på en offentlig plats trots din yrkesställning och njut av att få leva ut och leva ute tillsammans med andra.

Och när Jakobs Dagar formellt är över, fortsätt på samma spår.

För om vi vill ha en levande stad också i framtiden skall vi vara redo att fira mentala Jakobs Dagar 365 dagar om året.

 

Publicerad 15.07.2017 kl. 22:13

Back on the trail again, samt en efterlängtad vlogg-comeback

Nu har jag kommit igång på allvar, 7,5 km igår och 13 km idag och en medvetenhet om var jag tänker tävla igen,

"Tävla" är egentligen ett väldigt vilseledande ord, jag tävlar egentligen inte med någon annan än mig själv och anmäler mig främst till tävlingar för att ha mål att sikta på och fasta punkter i kalendern som driver mig framåt.

Efter att ha bollat diverse lopp i större och mindre sällskap kommer jag att avrunda hösten med två lokala lopp.

Det första blir West Coast Trail Run som avgörs den 10 september i skärgården i Öja och det andra får bli Sju Sjöars i Lappfors den 27 september. 

Öja-loppet mäter 22 km och Lappfors motsvarande 21 km. Passligt långa, passligt utmanande och passligt nära.

Sen tror jag att det stora målet för 2018 faktiskt får bli ett trail-maraton, möjligtvis i Noux eller någon annan trevlig bygd.

Vloggen är också tillbaka, passligt till Jakobs Dagar, som engagera mig under nästa vecka.

Inte så mycket löpning då heller, hade kanske gjort halvan på Jakob Maraton om inte engagemanget som speaker kommit ivägen.

Ha de gott, trisslott!

AK

Publicerad 13.07.2017 kl. 18:39

Plötsligt händer det

Vilja. Vinnarskalle. Jävlaranamma. Allt det i ett och samma Jonas Emet-ögonblick. Ett ögonblick som åtminstone för stunden ger ett sken av att fotbollssäsongen i Jakobstad kan vända.

FF Jaro gjorde inte någon bra match mot OPS. De facto var gästerna denna gång igen nära en seger och kunde även ha bärgat den med lite mer flyt.

Jonas Emet gjorde inte heller någon kanonmatch, men redan under inmarchen och spelarpresentationen såg jag något i Jaroveteranen som gjorde ett intryck på mig. Medan spelarna presenterades och speakern läste upp namn efter namn befann sig Emet i någon form av trans. 

Han slöt ögonen, blickade upp mot himlen och andades sakta men säkert. Känslan av att göra ännu en skadecomeback i öppningselvan på hemmaplan måtte ha fyllt honom med ro.

Och en känsla av predestination.

I 75 minuter gjorde han så gott han kunde, löpte, krigade och surfade omkring på djupet, men dagsformen var onekligen inte den bästa efter ännu en lång paus från riktigta fotbollsmatcher med riktiga insatser.

Med femton minuter kvar att spela levde det FF Jaro som fostrat Jonas Emet farligt.

OPS hade flera bud på ett segermål och bara gudarna (och eventuellt Jarostyrelsen) vet på en hur skör tråd träningledningens framtid där och då hängde.

För då, i ett vänsteranfall, anlände Emet i straffområdet, trasslade till det, krånglade in sig och gick omkull.

Tung suck från de glest fyllda läktarna där hårt ansatta hemmasupportrar svävade mellan hopp och förtvivlan i väntan på det som verkade bli ännu ett uteblivet resultat i ännu en måstematch.

Då sa det klick i den forne skyttekungen. 

Då var det med viljan, vinnarskallen och jävlaranamman han krigade tillbaka bollen åt sig halvt liggande och serverade en boll in i boxen som antingen via Seth Paintstil, en motståndare eller både och letade sig in i nätmaskorna.

2-1 till FF Jaro.

3 poäng till FF Jaro.

Och en eloge till Jonas Emet.

Han gjorde ingen bra match, men han avgjorde den till sitt lags fördel.

Vad mer kan man begära?

Plussen i kanten för Jaro:

+++ Kevin Peth, måhända vågar han spela ut mer när varje felbedömning inte nödvändigtvis leder till ett baklängesmål eller en målchans. Hur som haver, hemskt mycket fel gjorde Närpesgrabben inte i sin roll som defensiv mittfältare.

++ Walter Moore, har haft sina mörka stunder, men när han är bra är han strålande bra. Med undantag för några felpass såg han igen ut som den landslagsveteran och nyckelspelare Jaro behöver i backlinjen.

++ Seth Paintsil, individuell briljans vid första målet, ständigt orosmoment matchen igenom. 

+ Oskar Sandström gjorde mycket rätt och enkelt. Mest enkelt. Men då skall han inte heller överstränga sig i det kreativa när laget behöver stadga och ett minimalt antal insläppta mål.

Frågetecknen:

Kevin Larsson, sades ha gått fram mest av alla under vintern, hur han ligger så lågt i hackordningen med tanke på speltid just nu är ett mysterium

Pavle Milosavljevic, viktigt inhopp i slutet av matchen, inom Jaro ber man nog till skadegudarna om nåd denna gång. Skyndar man långsamt nog?

Brock Messenger, are you Arto Halonen in diquise? Detta sagt med kärlek och välmening, han håller hög nivå från match till match men rör sig ungefär lika smidigt som en oljetanker. 

HUR kunde det ta sex hemmamatcher för den första trepoängaren att infinna sig? Och en hur djup startgrop är det möjligt att kravla upp sig ur?

Publicerad 27.06.2017 kl. 22:38

Åtta dagar senare i Helsingfors - quo vadis, Koivukangas

Första länken efter Karhunkierros och kontrasten kunde knappast ha varit större. I terrängen krings Brunnsparken började jag reflektera kring vad som skall hända nu?

 


Hela Karhunkierros-projektet börjar redan kännas som ett avlägset (men underbart) minne, även om benen ännu dras med en svårdefinierad styvhet. De två första kilometrarna på dagens morgonlänk i ett soligt Helsingfors kändes forcerade, men sakta men säkert kom ett flow tillbaka. Ett flow jag saknat.

Kan hända att det också handlade om skovalet, för första gången denna vår var jag tillbaka i mina vanliga löpskor och den skillnaden skojar man inte bort. Samtidigt vaknade prylbögen i mig till liv, när jag ögnade på mina svartgröna trotjänare (MEMO TO SELF: Köp nya löpskor).

Men den stora frågan är ändå vad som skall hända nu?

Vad löpningen beträffar är det otroligt roligt att sätta tävlingsnummer på och vara en del av en större helhet, så något evenemang (eller några) skall det defintivt ännu bli under 2017.

I tankarna snurrar naturligtvis en attack på tvåtimmarsgränsen på halvmaraton, men just nu tilltalar upplevelser mig mera än slaktande av sekunder och minuter. 

Att löpa hårt har liksom aldrig varit min grej....

Så nu är tankemössan på och internetsökmotorerna går heta. Tössbacka Trail var jag så gott som anmäld till, men det krockar med familjens semesterresa, Utterleden känns lockande men blir svårgenomförd tidtabellsmässigt. Jakob-halvan är utesluten av praktiska skäl.

Viktigast idag var ändå att springa igen.

Imorgon blir det en ny länk i downtown Helsingfors, får se om jag skulle ta mig ut till bildsköna Drumsö då...

 

Publicerad 04.06.2017 kl. 10:47

Karhunkierros - The Movie

Ett långt projekt är slutfört, målet är uppnått, kroppen är trött och huvudet är tomt. Karhunkierros 2017 blev en resa man aldrig kommer att glömma.

Bussen avgick från Ruka klockan 13.10 och klockan 14.50 var vårt startgrupp (T) inprickade för avgång. Eftersom anslutningen till själva Karhunkierros var något av en flaskhals blev det att ge sig ut i terrängen i små grupper.

Någon gång runt 21.15 staplade jag in på röda mattan i centrala Ruka och kunde börja glädjas över ett lyckat projekt. Att dessutom få göra det med sina bästa vänner sen 1980-talet är obeskrivligt.

Vad beträffar själva loppet blev det löpt ungefär halva vägen och vandrat raskt så gott det gick under den helvetiska andra halvan av rutten.

Slutet var på gränsen till demoniskt elakt, men med mycket vilja och starka ben fixade det sig.

Det har varit otroligt roligt att ladda för detta projekt, nu funderar vi inom Roland 70 på vad vi skall hitta på näst!

Tack till alla er som följt bloggen, den lever naturligtvis kvar, precis som YouTube-kanalen där dagens klickmonster är den 12 minuter långa minidokumentären "Karhunkierros - The Movie".

Titta och njut. 

Jag kan än så länge nog titta, men ser inte njutningen i det hela.

Och ett extra tack till alla er som via Project Liv varit med och stött de långtidssjuka barnen. 

Det betyder mycket för mig.

Kuusamo den 28.5 2017, kl 08.44

 

Publicerad 28.05.2017 kl. 08:37

Karhunkierros är (nästan) här!

Det är med skräckblandad förtjusning vi imorgon tar sikte på Kuusamo för vårens stora projekt, 31 kilometers terränglöpning på #Karhunkierros

Väskan är (snart) packad. Löpformen har jag slipat på hela vintern och materialanskaffningar pågår in i det sista. Världens billigaste idé var detta #Karhunkierros ingalunda för multisportföreningen Roland 70, men det gäller att gilla läget.

Här nedan förresten en illustration av hur jag tänkt mig att det kommer att vara och hur det sannolikt kommer att vara.

Jag torde ha det mesta av den obligatoriska utrustningen som krävs samt en hel massa annan skit jag tar med under rubriken "kan vara bra att ha, man vet ju aldrig".

Vad vi däremot vet är att det inte blev den #karhunkierros som YouTube-filmen utlovade, utan något helt annat. Trots optimistiska löften om snabbt smältande snö kommer vitvaran att vara en stor faktor under loppet och det har i sin tur lett till att man in i det sista funderar på materialval för framförallt fötterna.

Under en pitstop i Uleåborg siktar vi ännu in oss på vattentäta strumpor, men sen borde det mesta vara klart.

Konditionen torde hålla för hela resan, återstår att se om lederna, psyket och fysikens skavande punkter också gör det. Jag kan inte ens spekulera i hur länge det kommer att ta, bara att det gäller att passa på att njuta av resan.

Kom ihåg att du också kan vara med och sporra mig under resan genom att göra en inbetalning till Project Liv, föreningen som jobbar för att stöda långtidssjuka barn och deras familjer.

Mer detaljer hittar ni i ett tidigare inlägg, men det viktiga är främst att, när du gör din inbetalning, rikta den till:

Project liv rf. kontonumret FI76 1113 3000 6201 91

Märk betalningen ”antti31”.

Det blir troligtvis en videoblogg från Kuusamo imorgon med det senaste från terrängen och naturligtvis en uppföljning när det hela är över.

Wish me luck!

Publicerad 25.05.2017 kl. 21:26

Karhunkierros + Project Liv = sant

Nu är det bara en dryg vecka kvar till Karhunkierros i Kuusamo och nu behöver jag din hjälp!

Den 27 maj ställer jag mig på startlinjen och står då inför mitt livs största fysiska utmaning. Mitt mål är att tillsammans med mina vänner genomföra det 31 kilometer långa Karhunkierros-loppet i trakterna kring Ruka, ett terränglopp som beräknas ta upp emot sex timmar för mig att genomföra.

Nu vill jag att något gott skall komma ut av detta projekt också och därför har jag bestämt mig för att springa till förmån för långtidssjuka barn var löpsteg (och leende) kanske just nu lyser med sin frånvaro.

Inte för att de inte vill, utan för att de kanske inte kan.

Inte för att de inte skulle orka, utan för att det kanske inte är fysiskt möjligt.

Project Liv har som mål att återse ett försvunnet leende, “to bring back a lost smile” och just nu kan jag inte tänka mig ett ändamål som skulle ligga mig närmare hjärtat.

Varje kväll när jag lägger mina söner och önskar god natt, smeker deras små huvuden och berättar hur mycket jag älskar dem känner jag tacksamhet över att de får vara friska.

För det är absolut ingen självklarhet.


Kom med i min kampanj och stöd välgörenhetsorganisationen Project Liv. Gör en 10 euros inbetalning till Project livs konto och märk inbetalningen “antti31” så är du med och hjälper till (du får naturligtvis bidra med hur mycket du vill).

När min pulsklocka sen med jämna mellanrum plingar till uppe i Kuusamo-terrängen den 27 maj vet jag att varje steg jag tar har betydelse för någon som verkligen behöver all hjälp och allt stöd de kan få.

De insamlade medlen använder Project Liv för att skapa drömdagar för långtidssjuka barn och deras familjer. De jobbar också konstant för att skapa gladare och trivsammare sjukhusmiljöer, vilket bland annat betyder leksaker och materialanskaffningar som skapar underhållning för de små patienterna i deras tuffa vardag.  


När du gör din inbetalning, rikta den till:

Project liv rf. kontonumret FI76 1113 3000 6201 91

Märk betalningen ”antti31”.


Hjälp mig hjälpa Project liv hjälpa långtidssjuka barn och deras familjer i vardagen.

På webbplatsen www.projectliv.fi hittar ni mer information.

Tack.

 

Publicerad 18.05.2017 kl. 20:47

Nollnoll

Fotbollsmatcher som slutar 0-0 kan vara både taktiskt fascinerande, spelmässigt underhållande och bjuda på en högklassig dramatik under 90 minuter, men när man begrundar FF Jaro hemmapremiär mot Grankulla IFK är det 0 av 3 på den listan.

Det mest fascinerande rent taktiskt i division ett-matchen som drygt ettusen hemmasupportrar och två (2) personer i Grankulla IFK-klacken fick beskåda var egentligen det som inte hände.

FF Jaro kom spelmässigt aldrig igång, allt för ofta gick passningarna bakåt eller i sidled och medspelarnas aktiva rörelser och löpningarna som gav alternativ lyste med sin frånvaro. 

Grankulla IFK stod upp bra under 90 minuter och kan vara nöjda med sitt dagsverke. Att hålla en av seriens förhandsfavoriter på noll mål på deras hemmaplan utan att egentligen förta sig är en rejäl fjäder i hatten för de grönvita.

Christian Eissele blev ensam och utan understöd, Giorgios Katidis roll på kanten såg honom vara allt för lite på bollen och Kula bar ett för stort ansvar för det kreativa centralt i banan. 

En pigg start av vänsterkanten med Joni Remesaho och Kevin Larsson raserades efter en dryg halvtimmes spel och eliminerades totalt när den senare byttes ut i paus.

Antalet glödheta målchanser för Jaro var få, och i ärlighetens namn var de pissljumma (om ens det). Med lite mera flyt i domsluten och vid några av slutminuternas farliga hörnor kunde slutresultatet ha varit ett annat.

Grankulla IFK radade upp en hel del farliga anfall och hittade ofta överraskande stora ytor mellan hemmalagets försvar och mittfält. Petter Meyer är fortfarande en skaplig centerforward med ett spelsinne som ensamt kan vinna dueller för honom.


När säsongens är över och poängen räknas ihop kan det mycket väl hända att den poäng som Grankulla IFK vann med sig hem från Jakobstad är just den där avgörande poängen som håller laget i serien.

Och när FF Jaro kollar saldot efter att alla omgångar spelats klart, kan de två poäng man idag förlorade vara skillnaden mellan "Vi kom tillbaka" och "Vi mårar nu på ett år till".

Ett lag som drömmer om avancemang skall helt enkelt vrida loss tre poäng ur dessa hemmamatcher, men det lyckades FF Jaro inte med på lördagen.

Slående under lördagens match när den skadade duon Papa Niang och Pavle Milosavljevic lyste med sin frånvaro och Walter Moore dessutom var avstängd var hur tunn hemmalagets trupp plötsligt såg ut. 

Kristian Heames sena försök att från bänken tillföra ny energi hjälpte föga.


För Grankulla IFK gäller det bara att torka upp snoret, klappa sig på ryggen och jobba vidare. Utmaningarna i form av TPS hemma och KPV borta väntar och poängen lär sitta hårt åt även då.

För FF Jaro blir det tankepaus i väntan på finfrämmande i form av FC Honka den 25 maj.


Dagens tre positiva:


+++ En elegant (och stor) FF Jaro-logo pryder numera baksidan av huvudläktaren vid Centraplan, stiligt och viktig ur identitetsperspektiv

++ Axel Vidjeskog fick göra debut som 16-åring, viktigt att hela regionens spelare får chanser på tillräckligt hög nivå

+ Maskotarna, nu marcherade 20 unga spelare in tillsammans med lagen och det må ha vara en liten sak för Jaros och Grankulla IFK:s herrar men möjligtvis en av de största dagarna på "sommaren" för regionens juniorer

Publicerad 13.05.2017 kl. 19:19

Ett skön kväll i Kokkola - mitt #KCR2017

Massor med sol, kallt som fan, dryga 2000 deltagare och ett panglopp av undertecknad. Sånt på gång i vloggen idag.

Otroligt fin avslutning på fredagen i Karleby, vilken fantastisk rutt att löpa i perfekta förhållanden, svalt och skönt i luften och gemytligt underlag under stora delar av resan.

Målet var att hålla (för mig) jämnhård fart och komma under 1 h på 10 kilometer. Med facit på hand gick det riktigt, riktigt, riktigt bra.


DAGENS SEX

Dagens vikt: 99,7 kg

Dagens motion: se ein video

Dagens feelis: Faktiskt sjukt nöjd med mitt motions-själv just nu.

Dagens soundtrack: Jeff Buckley - Hallelujah

Dagens jobb: bygga studsmatta och prata åt äldre medborgare.

Dagens lästips: Håkan Bråkan.

Publicerad 12.05.2017 kl. 21:11

Läste en gång att ”de som är mest aktiva inom sociala medier är narcissister med dåligt självförtroende”. Det stämmer. Född 1978. Tvåbarnspappa. Nico och Noah. Sambo och Jakobstadsbo i själ och hjärta. Ordbrukare i yrkeslivet.

kontakt:

anttikoivukangas @ gmail.com

Kolla in mig på Instagram

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

 

Kategorier

Senaste kommentarer

September 2017

Dagen när pappa tog en tatueringBättre sent än aldrig, tatueringsdags efter 20 års väntan

Augusti 2017

NU ha ja viri ti låådo - nåår ska tu fara?Testspelande Koivukangas har lång väg till matchformTack Jakobstad - nu kör vi!

Juli 2017

Söndagsmorgon på FölisönJakobs Dagar 365Back on the trail again, samt en efterlängtad vlogg-comeback

Juni 2017

Plötsligt händer detÅtta dagar senare i Helsingfors - quo vadis, Koivukangas

Maj 2017

Karhunkierros - The MovieKarhunkierros är (nästan) här!Karhunkierros + Project Liv = santNollnollEtt skön kväll i Kokkola - mitt #KCR2017På löpande band - en liten uppdateringPå knä i Vasa

April 2017

När "Dröm om mitt Larsmo" kom tillbaka till YouTubeEn operarescension i fotbollsreferatens andaTour de PedersöreBaby got back(träning)Gubbar, fäder, män - läs, läs och läs igen!"Tag mig från havet" - vloggen är tillbaka med långpass nr 313 rättValet är över! Länge leve valet!En odyssé till Alholmen - långpass nr 2Fem nomineringar utgående från FF Jaro - JBKSå. Fittit. Siistit.VÄRLDSPREMIÄR - Tour de Jeppis i VLOG-formKort rapport från skyttegravarna - och en hyllningBodycombat och jag, inte direkt en match made in heaven...

Mars 2017

Inte direkt #Runfulness men tillbaka i sadeln åtminstone99,5 och skönt att vara hemTonight we are gonna party like it's 99...INFÖR MELODIFESTIVALEN, FINAL: Fyra nivåer av gillaLost in LarsmoTillbaka till vardagen, tennissiffror och bara några kilogram tyngre

Februari 2017

En dag på fyra bilderPäiväni pedagogina Petolahdessa  - en highfive till alla lärare däruteFörsvar är bästa anfall med 94 dagar kvar