När "Dröm om mitt Larsmo" kom tillbaka till YouTube

En 11 kilometer lång länk genomförd, på dagen och timmen fyra veckor före #Karhunkierros startar i Kuusamo.

Vilade enligt ordination rejält efter måndagens holmgång på 2 timmar och 7 minuter, men idag var det dags att ge sig ut igen. Startpunkten förlades till barndomshemmet och rutten var en gammal bekanting från gymnasietiden.

Nyheter på dagens resa var vätskeryggsäcken och energigelé, vilka båda testades under 11 varma kilometer.



DAGENS SEX

Dagens vikt: 99 kg

Dagens motion: se video 

Dagens feelis: Bra, långt ledigt under helgen och sol ute.

Dagens soundtrack: Vad som helst med Dropkick Murphys

Dagens jobb: nej, förutom städning och röjning bland vinterkläderna.

Dagens lästips: Daniel Rydéns "101 historiska möten", historia i popcornsformat.

Publicerad igår kl. 16:13

En operarescension i fotbollsreferatens anda

Vad händer när en fotbollsjournalist ser opera? Alla mashup-rescensioners moder, var så goda.

Där rök den, operaoskulden när läroinrättningarna Novia, Centria och YA bjöd på ”Trollflöjten” på Campus Allegro.

Att rescensera är en svår konst, speciellt om man är fullständig novis inom det ämnesområde det handlar om. Därför väljer jag att implementera fotbollens bildspråk, terminologi och referensramar på det jag fick uppleva, en snöig aprilafton i Jakobstad.


Generellt kan man konstatera att ensemblen hade oddsen emot sig.

Att bygga ett fungerande lag av så otroligt spretiga lagdelar är en utmaning för vem som helst, och när du dessutom väger in det språkliga, kulturella och geografiska avståndet i ekvantionen är motvinden redan rejäl.

– Två kulturer möts, vi delar på resurser och kunskap medan våra studeranden får tillhörighet i en större kritisk massa och ett naturligt språkbad, konstaterade en av eldsjälarna bakom projektet Sören ”Spindel” Lillkung i matchprogrammet.

Redan efter att de första satserna av kvällens prestation hade klingat ut stod det klart att samverkan och goda kombinationer mellan lagdelarna utgjorde de spelmässiga höjdpunkterna i insatsen.

Dramaturgiskt växte ensemblen flera gånger till sprudlande crescendon där man märkte av en prestationmässig trygghet och tillit till lagkamraten, onekligen grundlagd under åtskilliga timmar av träning  och upprepning.


Under både första och andra halvlek kunde man skönja tydliga mönster i kommunikationen och kroppspråket som gjorde handlingen lätt att följa.

Dialogen flöt på i en fritt sprudlande ström av två språk och varvades av tysk skönsång, rörelserna var tydliga och aktörernas samverkan i utförandet av de mer avancerade och krävande partierna skvallrade om en barnslig glädje i utförandet.

Att det hela handlade om ett skolprojekt kunde framförallt skönjas i den passion, intensitet och iver hos de aktiva som sköljde över den fullsatta salen medan slutresultatet var till 100 procent diamant.

Eller för att låna Sören Lillkung i matchprogrammet:

– En arbetslivsorienterad process där resultatet skall motsvara och ta in de professionella krav och de nutidsidiom som musikteater idag förutsätter.

Vilket det också gjorde.


Bland individerna är det enkelt att lyfta fram några höjdpunkter även om laginsatsen skall och bör hyllas.

Ingen av de individuella prestationerna under kvällen hade framträtt som så briljanta om inte ramverket varit finslipat och väl genomfört till minsta trygga detalj.

Robin Turunen är ett geni. I rollen som "Papageno" driver han handlingen framåt med en lätthet som normalt inte går att skönja i hans mer allvariga framtoning som solosångare.

Måhända är musikteatern hans rätta element, för han får i ”Trollflöjten” spela ut hela sitt register och verkar verkligen älska varje sekund.

Robin Turunen var för ”Mozart” det som en ung Bastian Schweinsteiger var för Bayern München.

Filip Rosengrens dansanta framtonig och ljusa stämma i rollen som ”Tamino” för, inte bara av parafrasala orsaker, tanken till Filippo Inzaghi.

Han axlar ett tungt ansvar genom hela pjäsen och är konstant närvarande och klinisk när det behövs som mest, speciellt i sina kombinationer med Minna-Leena Lahti i rollen som "Pamina".

Att Filip Vikström kommer att väljas till Årets Kronobybo en dag står utom all tvivel, och även om hans roll är mer undanskymd är den ack så viktig.

Hans inhopp i handlingen styr upp det hela i önskad riktning och hans snudd på snillrika agerande i den dramatiska rollen som Prästen ger sköna speglingar i riktning ”Natten är ännu ung”.

Vikström är för ”Trollflöjten” det som N’Golo Kanté är för Chelsea, kittet som håller helheten ihop.

(sångarbröderna Turunen, Rosengren, Söderström och Vikström pustar ut)

Jenna Suvanto kommer in med en operadivas säkerhet och regerar i rollen som nattens drottning, hennes kyliga framtoning och sylvassa prestation får mig att tänka på tidiga kantlöpningar av en ung och ivrig Ryan Giggs med samma penetrationsförmåga och rakbladsartade presicion i utförandet.

I det långa loppet känner man också av den otroliga bredd som ensemblen har, varje lagdel bidrar på sitt sätt för att skapa en fungerande helhet och även om huvudrollsinnehavarna är de som drar uppmärksamheten till sig engageras alla aktörer av den goda dramaturgiska idén att hålla ihop det hela logistiskt på väldigt små ytor.

Den kompakta uppsättningen minskar avståndet mellan lagdelarna och gör att det oberoende av skede i pjäsen känns som att hela manskapet är med på noterna.

Skådespeleriet kommer aldrig i vägen för sångkonsten och sjungandet förhindrar inte heller någonsin ett gediget utagerande av rollerna som aktörerna har. 

Här går onekligen en hyllning till tränarbänken och duon Mats Holmqvist och Birthe Wingren, "Trollflöjtens" Lars-Tommy för att återkoppla till kungsgrenen


Om man ser till den utveckling som ägt rum för musikteatern i regionen kan man säga att Campus Allegro i samarbetet norrut håller på att utvecklas till något av ett Finlands La Masia för musik och talang i kombination.

Att nationalscenerna finns längre söderut må vara ett obestridligt faktum, men att i en trygg och uppmuntrande miljö, handledd av branschens absoluta topputövare få utvecklas och utmanas under stenhårda villkor håller på att lägga grunden för något större och skapa fantastiska kullar av råmaterial för vårt lands kulturfält.

Lägg då dessutom till att scenkonsten alldeles snart flyttar in.

Som att du skulle ha fotbollsvärldens bästa anfallsspel och plötsligt värva hela Juventus backlinje.

Det här håller helt enkelt bara på att bli bättre och bättre. 

AK

Publicerad 26.04.2017 kl. 22:53

Tour de Pedersöre

Målet var enkelt: löp i två timmar. Att dessutom kunna göra det med en polare i strålande väder med en överväldigande känsla av lätthet i kroppen gjorde måndagens Tour de Pedersöre till en riktig fullträff.

Lite "to boldly go where" jag inte hade sprungit förut, stack vi iväg strax efter nio från San(d)sund och återvände dit vid god vigör och gott humör 2 timmar och 7 minuter senare. Videobloggen sammanfattar det viktigaste från denna kulturhistoriskt värdefulla odyssé genom "the ostrobotnian heartland". Vilken start på veckan!


DAGENS SEX

Dagens vikt: 99,5 kg (mycket tack vare min underbara släkt som bjöd upp till dubbla kalas i Alberga i helgen)

Dagens motion: se video (planen höll, känslan var bra och förhållandena perfekta, även om det verker som fan i benen nu)

Dagens feelis: Nöjd. En intensiv helg i huvudstaden och en snabblandning i vardagen, men så skall det vara. 

Dagens soundtrack: Fågelkvitter vid San(d)sundsfjärden och ljudet av stockbilar som rullar in mot Jakobstad längs stamväg 68.

Dagens jobb: Kvällsskift. 

Dagens lästips: John Jakes "Nord och Syd"-trilogi, även om man med råge kan hoppa över den pissdåliga tredje delen.

Publicerad 24.04.2017 kl. 12:08

Baby got back(träning)

Det är egentligen ganska idiotiskt, gör schyna ont och fick mig denna gång nästan att spy. Att överhuvudtaget lyckas hitta höjdmetrar i Jakobstad för backträning är en utmaning, men det blev 2 kilometer motlut i kvällssolen idag.


DAGENS SEX

Dagens vikt: 98,5 kg

Dagens motion: se video (gick omkring i Helsingfors också i några timmar, så jag har defintivt rört på mig idag)

Dagens feelis: Avslappnad, imorgon blir det sista jobbdagen för denna vecka, passar bra efter att ha suttit i statens tjänst hela påsken

Dagens soundtrack: Skrillex och Damian Marley - Make it Bun Dem

Dagens jobb: En massa fixande, mailande, planerande och tågåkande. Och en stipendieansökan.

Dagens lästips: Mitt förra blogginlägg.

 

 

Publicerad 19.04.2017 kl. 20:24

Gubbar, fäder, män - läs, läs och läs igen!

Några av mina viktigaste egenskaper i vår familjehelhet är att jag är lång (så jag kan plocka ner saker från översta hyllan) och att jag är stark (så att jag kan öppna fammos geléburkar). En annan egenskap jag gärna skulle plantera hos mina gossar är att jag är en förebild när det kommer till läsning.

Jag fastnade för en textsnutt här om dagen.

”...men jag skulle gärna se att än fler pappor skulle engagera sig i sina barns läsning. Det skulle vara oerhört viktigt för barnen att få signaler från många olika håll om att läsning är viktigt och roligt.”

Det där citatet hittar jag i en Svenska Yle artikel från den 18 april.

Orden tillhör den finlandssvenska läsambassadören Katarina von Numers-Ekman och är en from förhoppning uttryckt i samband med ett konstaterande om att barn främst kommer i kontakt med böcker och läsning via kvinnor.

I rubriken för själva artikeln efterlyser von Numers-Ekman manliga barnboksförfattare i Svenskfinland och jag börjar på allvar fundera på att nappa på anbudet.

(Hamstrade lite läsning åt alla männen i familjen från Helsingfors)

Bland manus som roterat runt i mitt huvud under pojkarnas uppväxt finns bland annat följande arbetsnamn:

  • Ulla-Bella, den fantastiska rullgardinen
  • Tikun ja Tammin suuret seikkailut
  • Nico och Noah och det stora hålet på bakgården
  • 13 olika titlar på temat fotboll och gemenskap/vänskap/utanförskap/teamwork/tolerans/samarbete

För tillfället är det lite knappt med tid för att ta itu med just barnboksförfattarskapet, men fram till dess skall jag åtminstone dra mitt strå till stacken i att agera manlig läsförebild för mina barn och det tycker jag du, manlig läsare av denna blogg med småbarn, också skall se till att göra.

Och upplever du, kvinnliga läsare av denna blogg, att din partner inte drar sitt strå till stacken är det dags att göra något åt saken.

I'm not asking you. I'm telling you.


Läs tidningen tillsammans.

Läs en e-bok.

Lär upp följande generation i det gudabenådade konststycket att använda och läsa text-tv.

Läs hellre alltid en godnattsaga för mycket än en för lite.

Läs läxan.

Spela Alfapet.

Läs vägskyltar, läs streckkoder och läs innehållsförteckningar.

Laga mat enligt recept, sjung karaoke och skriv fantastiska texter för varandra med gatukritor i vårvärmen.

Var en god förebild för ditt barn.

"Om du vill att ditt barn skall bli intelligent, läs för det. Om du vill att det skall bli ännu intelligentare, läs ännu mer för det" skall Albert Einstein ha sagt.

Och om du inte vet var du skall börja, kan du inleda med att läsa det här - www.lasambassadoren.fi - ta ditt ansvar som förälder och förebild och pappa.


Ikväll, efter ett backpass vid soptippen, skall det läsas. 

Som vanligt.

Publicerad 19.04.2017 kl. 14:23

"Tag mig från havet" - vloggen är tillbaka med långpass nr 3

Tog mig till havet och tog mig därifrån. Otroligt bra pass i högt tempo och med draghjälp av en Prag-resenär dessutom!


DAGENS SEX

Dagens vikt: 98,8 kg

Dagens motion: se video

Dagens feelis: Otroligt taggad, så bra löpning i fantastiskt väder

Dagens soundtrack: Johan Beckers Starpilots, lysande att lubba till

Dagens jobb: Vega 16.10 - 18.00

Dagens lästips: JRR Tolkien. Idag, igår, imorgon.

Publicerad 16.04.2017 kl. 11:40

13 rätt

Stryktipset har aldrig handlat om pengar. Det har handlat om kunskap, spekulation, intuition, risktagning och det där snudd på erotiska surret före, under och efter de där två magiska timmarna mellan fem och sju på lördag. Och ibland handlar det om att sätta 13 rätt.


Jag har spelat stryktips sen urminnes tider. Jag har lämnat in rader på Irmas butik i Kråkholmen, hos Vivan Kamb på Frams kiosk, vid Holländers och pretty much vid varje tipsombud i Jakobstad.

Jag har spelat online, jag har spelat i bolag med polarna, jag har köpt in mig anonyma bolag och jag har till och med deltagit i FM-tävlingarna i stryktips genom åren.

Det har aldrig handlat om hiskeliga summor pengar, mera ett tidsfördriv, en resurskrävande hobby med möjlighet till den där stora utbetalningen en dag.

Jag inser också att en massa små kryss i tretton olika rutor aldrig kommer att göra mig Eurojackpot-rik, men när jag läser om hur 87-miljonereurosvinnaren i Tammerfors lämnat in en rad och låtit maskinen välja raderna är ordet "respekt" inte direkt det jag kommer att tänka på. 

Mer "säkä" liksom.

I Sverige tryckte man i tiderna upp skjortor med texten "13 rätt = respekt" i samband med en reklamkampanj, och där någonstans är vi vid pudels kärna. Att inom ett skrå av sina gelikar kunna konstatera: "Ja, jag gjorde det. Jag satte 13 rätt på stryket".

Det hände mig igår.

Det hände mig i något så okristligt som en blandomgång där matcherna bestod av engelska, italienska, spanska och tyska matcher.

Resultaten sipprade in med fördröjning och de två sista matcherna spelades klart strax före midnatt.

När Napoli red iväg med segern hemma mot Udinese och FC Barcelona höll fast vid sin darriga 3-2 seger hemma på Camp Nou kunde jag lägga huvudet på kudden och i ro konstatera att fullträffen äntligen kommit.

Idag vaknar jag upp som en förändrad man.

Med en blygsam insats på 4,50 euro lyckades jag navigera mina geniknölar kring objekten och rikta mina klick på exakt rätt platser för att lägga grunden för ett av de yttersta formerna av fulländning.

Idag är jag en annan människa än vad jag var igår.

Idag går jag lite rakare i ryggen, väger lite lättare på mina sönderspruckna hälar, håller huvudet lite högre än normalt och springer med pondus längs med landsvägen medan hela min kropp skriker ut:

"YES. I FUCKING DID IT. JAG PRICKADE 13 RÄTT PÅ STRYKET"




Hur mycket jag vann?

4 euro och 50 cent..... Det blev en elva i ett H-2 system. 

Not quitting my dayjob.

Yet
 

Publicerad 16.04.2017 kl. 07:34

Valet är över! Länge leve valet!

Dammet har lagt sig, kommunalvalet är undanstökat, ballongerna har tappat sin luft och affischerna plockas ceremoniellt ner. Valet är över och nu börjar arbetet.

 



Ett kommunalval är olidigt spännande att följa med, både när det gäller kampanjen och framförallt när det gäller att ta del av resultatet under några intensiva söndagstimmar. 

På vissa valvakor slår man highfives, häller upp bubbel och skålar framgång. På andra valvakor stänger man sakta av resultatskärmarna, slickar såren och begrundar nederlaget och dess påverkningar på vardagen.

Partier ökar mandat, partier minskar mandat, partier tar för första gången plats i fullmäktigesalen, partier tappar sin representation och försvinner från den beslutsfattande kartan i en kommun.

En sak är ändå samma för varje aktör i kommunalvalet. 

Det blir alltid måndag.


Förutom att måndag i många kommuner är den dagen fullmäktige ofta sammanträder är den också en symbolisk start på en fyra år lång resa som betyder arbete, insikter, påläsning, konsekvensbedömningar, förhandling, väljarkontakt och aktivitet.

Det som en kandidat lovat och bedyrat under kampanjens gång skall nu omsättas i praktiska handlingar och realpolitik.

Att vinna ett val är egentligen ingen konst, men att få till stånd konkreta och mätbara resultat i samarbete med andra beslutsfattare i en kommun med väldigt diversifierade intressen och begränsade resurser är en helt annan femma.


Jag vill personligen önska alla kandidater lycka till i fortsättningen, oberoende om ni blev invalda eller inte.

Att ni ställt upp och engagerat er för att kunna göra vardagen mer dräglig för oss andra i vårt lands kommuner skall ni ha ett stort tack för.

För er som blev invalda, lycka till med fullmäktigearbetet, fatta kloka och genomskinliga beslut, var som folk och lev inte över resurserna.

För er som inte blev invalda, slarva inte bort den erfarenhet och det engagemang som ni manat fram under kampanjen, engagera er i nämndarbete, föreningsliv, Hem- och Skola, körer, idrotts- och pensionärsföreningar.

Samhället behöver eldsjälar på alla nivåer.

Och det är ändå bara fyra år till nästa val.

#vaalit2021


Bland annat det här tänkte jag på idag, när jag bytte däck i Kråkholmen.

 

Publicerad 10.04.2017 kl. 13:32

En odyssé till Alholmen - långpass nr 2

Vloggen får fortsättning, like it or not, idag i regninga och blåsiga förhållanden med en kompis med på vägen. 13 km och fin känsla i kroppen! Hallelujah!


Nästa långpass får bli på påsksöndagsmorgonen, avfärd från Fäboda kaffestuga och hem. 


DAGENS SEX

Dagens vikt: 99 kg

Dagens motion: se video

Dagens feelis: Bra, främst på grund av att man får jobba med så härliga barn som fotbollstränare för Jaro P9

Dagens soundtrack: Allt med My Chemichal Romance, fortfarande.

Dagens jobb: Nej, inte hemskt mycket.

Dagens lästips: Jan Guillou.

Publicerad 09.04.2017 kl. 16:04

Fem nomineringar utgående från FF Jaro - JBK

Jag, Nico och 351 andra människor såg idag en ganska trött och seg tillställning som såldes till massorna som ett Jakobstadsderby. FF Jaro mötte JBK, matchen slutade 6-1 och gav upphov till fem nomineringar,

Inte mycket att säga om själva matchen. Huvudsaken var rimligtvis att ingen skadade sig.

Papa Niang var dagens effektivaste lirare och vissa av "hemmalagets" kombinationer var oerhört effektiva och rätlinjiga och fick mig några gånger till och med att ta till ord som "mönsteranfall".

Duellerna var visserligen halvdana och inställningen likaså, men efter "The Battle of the Britons" i form av Heames vs Ramsey kan jag åtminstone redan nu nominera fem pristagare till en eventuell gala vid slutet av säsongen.


Årets Genombrott - Kevin Larsson, växt till sig både fysiskt och självförtroendemässigt, gjorde tre mål, tog för sig och trivdes verkligen i sin roll ute på kanten. Tänker nu inte gå och jinxa något, men hålls han hel kan 2017 bli The year of the Kevin.

Årets Grisen i säcken - Brock Messenger, gjorde visserligen JBK:s tröstemål strax före paus på en hörna, men ser trög, orörlig och ängslig ut i försvarsspelet. När hans några räder upp i offensivt straffområdet dessutom renderade snudd på skrattretande insatser gäller det för Jaros del att hoppas att han hade en av årets sämsta dagar på jobbet.

Årets fotbollserotiska inslag - Charalampos Chantzopoulos verkar antingen frivilligt eller på grund av bristande självförtroende hos Pavle Milosavljevic bli den spelare som ansvarar för de långa uppspelen från försvarslinjen och gör han det med den kliniska precision han gjorde under träningsmatchen mot JBK blir det en fröjd för fotbollsvännerna i Ettan att skåda.

Årets Captain Obvious - Kristian Heames profil som tränare är varken sprakande, högljudd eller iögonfallande, men i en halvfull Tellushall och en halvdan match på tapeten var det oerhört intressant och berikande att ta del av hans aktiva, tydliga och konkreta coachingarbete från sidlinjen. När saker var åt helvete hade han en förmåga att klä det i ord som en femåring skulle förstå och rätta sig efter, inte genom att skuldbelägga utan genom att fördjupa och förankra (och detta med några få korta meningar). Lika tydlig som Heames är i motgången, lika konsekvent är han i medgången och gav ofta även stärkande feedback i de mest uppenbara sekvenser. Och spelarna lyssnar.

Årets Transformer - Det kan ha varit en slump, han kan ha haft medvind och nedförsbacke på sin spelposition under 90 minuter, men fan om inte Hassoma Bino Bamba är den defensiva stabilitetsfaktor som Jaro egentligen behöver på mittfältet. Han var inte bara övertygande, han var tidvis alldeles strålande. Som mittback känns ivorianen som en säkerhetsrisk men i rollen som defensiv mittfältare kändes han som ett fotbollens förkroppsligande av FN:s säkerhetsråd. Frågan är just nu vem han då petar, och utgående från vintermånaderna är det Markus Kronholm som ligger risigt till.


Efter 6-1 segern mot JBK tar Jarospelarna långledigt, det hade Giorgios Katidis med lov gjort redan innan helgen. Han saknades ur laguppställningen, precis som Thomas Kula som dras med en skadad fot.

Eftermiddagens gröna kort gick utan tvekan till Joakim Häggblom, som hade sinnesnärvaro nog att låta bli att fira när han styrde in 4-1 till Jaro från nära håll i början av den andra halvleken.

Den första halvleken hade anfallskolossen nämligen lirat för det svartklädda laget.

Publicerad 08.04.2017 kl. 21:07

Så. Fittit. Siistit.

Ibland, inte ofta, men ibland händer det. Att min vanliga vokabulär inte räcker till. Ikväll hände det igen, efter att jag såg FORK på Schaumansalen.

En orgie i toner, färger, rytmer och harmonier.

En resa mellan allvar, lättsamhet, humor och djupare mening,

Ett musikaliskt kaleidoskop från Stakka Bo till Rammstein, från Glenn Frey till U2 och från Andrea Bocelli till LMFAO.

Fyra individer i fullständig harmoni.

Fyra röster i total samklang.

Fyra konstnärer så nära epicentret av sitt eget kunnande man kan komma.

The Four Horsemen of the Apocalypse förkroppsligade i acapellasångens gestalt.

Helt enkelt: Så. Fittit. Siistit.

 

Publicerad 07.04.2017 kl. 22:22

VÄRLDSPREMIÄR - Tour de Jeppis i VLOG-form

För trött i fingrarna för att blogga och för uttråkad för att bara löpa ensam och länge blir det en vlog från dagens långpass. Tack och förlåt på förhand!


DAGENS SEX

Dagens vikt: 98,9 kg

Dagens motion: Se video

Dagens feelis: Bra, lider med äldre sonen som kvider i magafari, men annars ok

Dagens soundtrack: Battlefield 1-playlisten från länken, men vad fan gjorde Tomas Ledin "Du skall veta att jag saknar dig" där?

Dagens jobb: En halvdag. Grymt effektiv, men ändå, en halv.

Dagens lästips: Paulo Lins - City of God (saknar pulsen i Rio lite ibland)

(Bodycombat på en soptipp)

 

Publicerad 06.04.2017 kl. 19:39

Kort rapport från skyttegravarna - och en hyllning

Ingen har väl undgått att vinterkräksjukan härjar fritt på våra daghem, skolor och arbetsplatser. En spysjuka är alltid en individuell tragedi, men för några i vårt samhälle är det en ständigt pågående kamp på ett utmanande slagfält.

 

Idag höll jag på att ställa mig på lunch med kollegorna efter en effektiv förmiddag i arbetets tecken. Grekisk panbiff med tzaziki utlovades, solen tittade fram mellan molnen och stämningen var på topp. Dessutom var yngre sonen rejält på bättringsvägen från tisdagens vomeringsinfall.

"Jag är i Kokkola, du får fara efter Nico, han spyr" 

Kort, koncist och informativ.

Sambons telefonsamtal som ändrade på planerna och satte mig i någon form av personligt survialmode.

Inte så att åttaåringen svävade i livsfara, inte så att hans framtid hängde på att jag infann mig så snabbt som möjligt, men ni vet: När den där föräldrainstinkten slår in går man igenom stenväggar och över lik för sitt barn. Vid behov.

Sex och en halv minut senare kurvar jag in på skolgården och förväntar mig hitta en sargad, sliten krigare med gråten i halsen, men till min förvåning hittar jag inte honom först. I klassrummet pågår lektionen som vanligt, fast inte helt eftersom antalet tomma pulpeter skvallrar om att något inte stämmer.

"Du söker Nico? Han är här" säger städerskan och öppnar sakta dörren till vänterummet vid skolsköterskan. 

Där sitter han. Lite medfaren, men leende och glad i hågen i sin småsvettiga Bayern München-spelskjorta.

"Mites Nico, mikä olo?" frågar jag försiktigt.

"Ihan hyvä" säger han och försöker sig på ett litet ansträngt leende.

Hans klassföreståndare pratar jag alldeles kort med, hon på berättar på sitt lugna och rogivande sätt att de har flera elever bort, men tillsammans gläds de åt att Nico han skriva sin diktamen innan "den lilla fontänincidenten". 

En annan lärare i personalen sticker en soppåse åt mig med en tröja i.

"Den fick sig lite" säger hon och berättar att hon ännu tvättat hans skor, eftersom han naturligtvis befann sig i landningsområdet i utbrottets epicentrum.

Jag klär på Nico, tar honom under axeln och vi vandrar sakta mot utgången samtidigt som hans skolvecka är över. Klassföreståndaren fortsätter undervisa den rejält decimerade gruppen medan den andra läraren lugnt vandrar vidare längs korridoren med ett leende på läpparna.

Sådant är livet i spysjukans skyttegravar. 

Liksom "Keep calm and carry on" för vårt lands lärare och barnträdgårdspersonal.

Jag är, igen en gång, full av beundran.

Publicerad 06.04.2017 kl. 12:26

Bodycombat och jag, inte direkt en match made in heaven...

Får sju och en halv uppercuts av tio möjliga, vi hyllar tempot och intensiteten men gräms över det enformiga soundtracket och min obefintliga fighter-look i utförandet.

Jag vet. Jag borde löpträna, men fan vad det tar emot just nu. Jag tränar gärna vad som helst annat just nu, och med tanke på att jag var inlåst med en sjukling hela dagen kändes det som att jag ville ut och se lite människor också.

Sagt och gjort, till gymmet klockan 18.45 och in "where Koivukangas has not gone before".
Bodycombat.

Nu har jag zumbat, attackat, balansat, dance vibeat och pumpat och sen några minuter tillbaka även idkat Bodycombat.

On the upside: Bra cardio-belastning och passligt med muscle- och core-fitteri mellan varven, mindre galenskap än Attacken men ändå utmanande serier.

Tror defintivt jag ger det några chanser till och överväger att skaffa rätt utstyrsel för att se mer ut som nån som håller på med Bodycombat och inte som den BodyWombat jag framstod som med mina vispiga slag, mitt gungande underarmsfett och allmänt pacifistiska could-not-hurt-a-fly-outlook.

Siktarpå  typ den som Noah har på bilden nedan - en påskninja.


DAGENS SEX

Dagens vikt: 99

Dagens motion: BodyCombat 70-nånting, 60 minuter simulerat våld

Dagens feelis: Bra, hemma-med-spysjukekarensande-så-inte-så-sjukt-men-ändå-barn och lite fotbollsliga start. Inte illa.

Dagens soundtrack: ALLT med Mando Diao.

Dagens jobb: Nej, eller jo, jag skrev ju faktiskt en kolumn där jag tippade HJK till seger i Veikkausliiga. Känns stabilt.

Dagens lästips: De brukar normalt skriva mycket om fotboll, men nu har Iltasanomats fotbollsjournalister börjat podda inhemsk fotboll måndag OCH fredag och det är jävligt bra.

 

Publicerad 05.04.2017 kl. 20:12

Inte direkt #Runfulness men tillbaka i sadeln åtminstone

Jag har tappar räkningen kring hur många dagar det återstår tills Karhunkierros går av stapeln i Kuusamo, men insikten slog mig att det är ganska snart och därför blev det ÄNTLIGEN en löprunda igen.

Sex vassa kilometer från Baggholmen genom Kyrkostrand via gamla Bennäsvägen upp till Fitness och hem igen, börjar för mig som motionär vara det närmaste en klassiker man kan komma.

Det som gjorde mig extra glad under löprundan var den familjära stämningen som spred sig när man inom loppet av 36 intensiva minuter stötte ihop med och hälsade glatt på:

  1. En gammal arbetskamrat från gjuteriet
  2. En DJ kollega
  3. En grannfamilj på hundpromenad
  4. En klasskamrat från högstadiet
  5. En sångarbroder
  6. En juniorfarförälder

De där små sakerna som gör att jag älskar att bo på hemmaplan, där jag känner mig trygg och vet vem jag har omkring mig.

De där EPSI-människorna kan gärna höra av sig till mig, så kan vi växla några ord om livskvalitet.

Löpningen i sig kändes lätt. Inte #Runfulness lätt, men ändå. Jag flöt inte fram på moln och hörde Coldplays ”Viva la vida” i ett evigt crescendo medan jag sprang mot solnedången, men jag kände heller inte några speciella smärtor, höll en vettig puls genom hela prestationen och kände mig både lättad och avslappnad när jag väl kom i mål.

Projekt ”Gå in terrängdojorna” pågår paralellt med projekt ”Springa igen” eftersom jag glömde de salomoniska skodonen på jobbet, där jag vandrat omkring iklädd paret i snart 16 timmar.

Nästa löptur tänker jag genomföra i de påtänkta Kuusamo-skorna och även (efter ett tips från Skutnäs) ta in en sväng via avstjälpningsplatsen för lite höjdmeter.

Men nu tänker jag varva ner, slappna av, gilla läget och se på landslagsfotboll.

Se on moro. Poro.


DAGENS SEX

Dagens vikt: 98,9 kg.

Dagens motion: 6 km löpning, rapp och energisk sådan (I might add)

Dagens feelis: Bra. Kort och gott.

Dagens soundtrack: ”May it be” från Sagan om Ringen, en låt som dubbelkvartetten Octopussy+ kommer att #SLAY på Sångarbrödernas (snart) slutsålda vårkonsert.

Dagens jobb: Inte dagens jobb, men något jag jobbar med länge. ”Fotbollens Heraldik” goes Finland.

Dagens lästips: Det finstilta. Alltid.

Publicerad 28.03.2017 kl. 21:10

Läste en gång att ”de som är mest aktiva inom sociala medier är narcissister med dåligt självförtroende”. Det stämmer. Född 1978. Tvåbarnspappa. Nico och Noah. Sambo och Jakobstadsbo i själ och hjärta. Ordbrukare i yrkeslivet.

kontakt:

anttikoivukangas @ gmail.com

Kolla in mig på Instagram

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

 

Kategorier

Senaste kommentarer

April 2017

När "Dröm om mitt Larsmo" kom tillbaka till YouTubeEn operarescension i fotbollsreferatens andaTour de PedersöreBaby got back(träning)Gubbar, fäder, män - läs, läs och läs igen!"Tag mig från havet" - vloggen är tillbaka med långpass nr 313 rättValet är över! Länge leve valet!En odyssé till Alholmen - långpass nr 2Fem nomineringar utgående från FF Jaro - JBKSå. Fittit. Siistit.VÄRLDSPREMIÄR - Tour de Jeppis i VLOG-formKort rapport från skyttegravarna - och en hyllningBodycombat och jag, inte direkt en match made in heaven...

Mars 2017

Inte direkt #Runfulness men tillbaka i sadeln åtminstone99,5 och skönt att vara hemTonight we are gonna party like it's 99...INFÖR MELODIFESTIVALEN, FINAL: Fyra nivåer av gillaLost in LarsmoTillbaka till vardagen, tennissiffror och bara några kilogram tyngre

Februari 2017

En dag på fyra bilderPäiväni pedagogina Petolahdessa  - en highfive till alla lärare däruteFörsvar är bästa anfall med 94 dagar kvar97Fynd på fynd på fynd och 100 dagar kvarOn the road again...Staden Jakobstad som kulturstad - Pietarsaari kultuurikaupunkinaFör att citera Ice Cube: It was a good dayFundamentalta funderingar för fet festtalareRave like Runeberg och Bodyattack med 113 dagar kvarHelgen gick, kilona likaså och 114 dagar återstårHell yes! Tre veckor och fem kilo! PS. Säg ingenting åt svärmor

Januari 2017

KCR, zumba och en ytterst normal tisdag med 119 dagar kvarHylla den som hyllas bör och 10 km i spåretNykarleby, Star Trek och känslan av att vara fem kilo lättareMycket på gång med 123 dagar kvarTillbaka i sadeln, årets första löprunda med 124 dagar kvarRené Artois – in memoriam”Min sallad suger” – en memo för alla vänner av grönt