Tack Jakobstad - nu kör vi!

Ikväll var det kickoff för "Liv i lådan" i centrala Jakobstad. Sjukt glad och tacksam över alla motionärer som dök upp och gav projektet en rejäl och gedigen start.

"Liv i Lådan" är som namnet säger ett försök att blåsa liv i den gamla österbottniska traditionen med att besöka motionslådorna. Den nya "Liv-lådan" är i motsats till sina föregångare en färggrann plåtlåda som döljer ett hjärta av guld. 

Privatpersoner kan i samband med sina besök till motionslådan per SMS donera en slant till Project Liv.

Företagen kan engagera sig på kortare eller längre sikt och skaffa egna lådor och med hjälp av motion få en välmående personal och samtidigt hjälpa långtidssjuka barn och deras familjer i vardagen.

Läs mer om tanken bakom "Liv i lådan" här.

Läs mer om vår kickoff t.ex. på ÖT här.

Det som började med ett kort meddelande till Nina Brännkärr-Friberg är plötsligt ett väldigt konkret och verkligt sätt att göra gott med att motionera. En riktig win-win situation för alla involverade.

Oerhört tacksam och sjukt glad över att så många dök upp på vår kickoff. Nu är det bara att sprida budskapet!

Löpte ut till lådan ikväll, åt goda jordgubbar och såg en massa glada människor och löpte sen tillbaka. I min euforiska löparglädjebubbla gick det förvånansvärt hårt undan och de drygt nio asfaltkilometrarna tillryggalades på 56 minuter med en kilometerfar på idiotiska 5.51.

Och det känns i benen nu.

Men mest känns det i hjärta och själ för tillfället.

Glädje och tacksamhet.

Publicerad 08.08.2017 kl. 21:25

Söndagsmorgon på Fölisön

Vloggen är tillbaka, och dessutom ute på turné. Den här gången blev destinationen ett litet öparadis i hjärtat av Helsingfors.

Blev en riktigt skön morgonrunda på 10,4 km med en passlig 6,16 fart genom hela den drygt timmen långa insatsen (med foto och filmpauser obviously).

Tog riktning från Böle via Centralparken och Mejlans ut till Fölisön (fi: Seurasaari), ett ställe jag löpt på några gånger tidigare när jag under VM 2014 bodde en knapp månad i Mejlans. 

Härlig miljö, sköna nära naturen-upplevelser och en möjlighet att komma bort från storstadens vimmel. Inte så mycket torp, herrgårdar och finsk byggnadstradition denna gång, men friluftsmuseét är värt ett besök i sig (får bli en annan gång).

När jag är hemma nästa vecka planerar jag en stöt till Eugmo och vandringleden där, gärna i gott sällskap för er som är intresserade.

Siktet just nu inställt på tisdagsmorgonen.

Over-and-out from the sexy south.

/AK

Publicerad 30.07.2017 kl. 11:10

Jakobs Dagar 365

Imorgon börjar det, höjdpunkten på sommaren för många, Jakobs Dagar. Sju (eller ja, åtta) dagar då allting händer överallt, hela tiden och i massiv skala.

En hel vecka när staden lever upp, blommar ut, dansar, sjunger, motionera och skakar loss all den angst, angsträngning och allt det vemod som ibland anses prägla de övriga 51 veckorna.

Idrotten, musiken, kulturen och folk i största allmänhet går som på en överrenskommen signal man ur huse för att ge stadskärnan liv och företagarna kassaflöden.

Det är en fantastisk folkfest som visar på det bästa med småstaden i både stor och liten skala. Det finns något för var och en, på båda språken. Det finns stora publika evenemang och det finns små, intima sammankomster, från det sakrala till det profana.

Passa på och njut av veckan som kommer, hälsa på främlingar, återse gamla bekanta, gå på en utställning, besök en konsert, drick en öl på en offentlig plats trots din yrkesställning och njut av att få leva ut och leva ute tillsammans med andra.

Och när Jakobs Dagar formellt är över, fortsätt på samma spår.

För om vi vill ha en levande stad också i framtiden skall vi vara redo att fira mentala Jakobs Dagar 365 dagar om året.

 

Publicerad 15.07.2017 kl. 22:13

Back on the trail again, samt en efterlängtad vlogg-comeback

Nu har jag kommit igång på allvar, 7,5 km igår och 13 km idag och en medvetenhet om var jag tänker tävla igen,

"Tävla" är egentligen ett väldigt vilseledande ord, jag tävlar egentligen inte med någon annan än mig själv och anmäler mig främst till tävlingar för att ha mål att sikta på och fasta punkter i kalendern som driver mig framåt.

Efter att ha bollat diverse lopp i större och mindre sällskap kommer jag att avrunda hösten med två lokala lopp.

Det första blir West Coast Trail Run som avgörs den 10 september i skärgården i Öja och det andra får bli Sju Sjöars i Lappfors den 27 september. 

Öja-loppet mäter 22 km och Lappfors motsvarande 21 km. Passligt långa, passligt utmanande och passligt nära.

Sen tror jag att det stora målet för 2018 faktiskt får bli ett trail-maraton, möjligtvis i Noux eller någon annan trevlig bygd.

Vloggen är också tillbaka, passligt till Jakobs Dagar, som engagera mig under nästa vecka.

Inte så mycket löpning då heller, hade kanske gjort halvan på Jakob Maraton om inte engagemanget som speaker kommit ivägen.

Ha de gott, trisslott!

AK

Publicerad 13.07.2017 kl. 18:39

Plötsligt händer det

Vilja. Vinnarskalle. Jävlaranamma. Allt det i ett och samma Jonas Emet-ögonblick. Ett ögonblick som åtminstone för stunden ger ett sken av att fotbollssäsongen i Jakobstad kan vända.

FF Jaro gjorde inte någon bra match mot OPS. De facto var gästerna denna gång igen nära en seger och kunde även ha bärgat den med lite mer flyt.

Jonas Emet gjorde inte heller någon kanonmatch, men redan under inmarchen och spelarpresentationen såg jag något i Jaroveteranen som gjorde ett intryck på mig. Medan spelarna presenterades och speakern läste upp namn efter namn befann sig Emet i någon form av trans. 

Han slöt ögonen, blickade upp mot himlen och andades sakta men säkert. Känslan av att göra ännu en skadecomeback i öppningselvan på hemmaplan måtte ha fyllt honom med ro.

Och en känsla av predestination.

I 75 minuter gjorde han så gott han kunde, löpte, krigade och surfade omkring på djupet, men dagsformen var onekligen inte den bästa efter ännu en lång paus från riktigta fotbollsmatcher med riktiga insatser.

Med femton minuter kvar att spela levde det FF Jaro som fostrat Jonas Emet farligt.

OPS hade flera bud på ett segermål och bara gudarna (och eventuellt Jarostyrelsen) vet på en hur skör tråd träningledningens framtid där och då hängde.

För då, i ett vänsteranfall, anlände Emet i straffområdet, trasslade till det, krånglade in sig och gick omkull.

Tung suck från de glest fyllda läktarna där hårt ansatta hemmasupportrar svävade mellan hopp och förtvivlan i väntan på det som verkade bli ännu ett uteblivet resultat i ännu en måstematch.

Då sa det klick i den forne skyttekungen. 

Då var det med viljan, vinnarskallen och jävlaranamman han krigade tillbaka bollen åt sig halvt liggande och serverade en boll in i boxen som antingen via Seth Paintstil, en motståndare eller både och letade sig in i nätmaskorna.

2-1 till FF Jaro.

3 poäng till FF Jaro.

Och en eloge till Jonas Emet.

Han gjorde ingen bra match, men han avgjorde den till sitt lags fördel.

Vad mer kan man begära?

Plussen i kanten för Jaro:

+++ Kevin Peth, måhända vågar han spela ut mer när varje felbedömning inte nödvändigtvis leder till ett baklängesmål eller en målchans. Hur som haver, hemskt mycket fel gjorde Närpesgrabben inte i sin roll som defensiv mittfältare.

++ Walter Moore, har haft sina mörka stunder, men när han är bra är han strålande bra. Med undantag för några felpass såg han igen ut som den landslagsveteran och nyckelspelare Jaro behöver i backlinjen.

++ Seth Paintsil, individuell briljans vid första målet, ständigt orosmoment matchen igenom. 

+ Oskar Sandström gjorde mycket rätt och enkelt. Mest enkelt. Men då skall han inte heller överstränga sig i det kreativa när laget behöver stadga och ett minimalt antal insläppta mål.

Frågetecknen:

Kevin Larsson, sades ha gått fram mest av alla under vintern, hur han ligger så lågt i hackordningen med tanke på speltid just nu är ett mysterium

Pavle Milosavljevic, viktigt inhopp i slutet av matchen, inom Jaro ber man nog till skadegudarna om nåd denna gång. Skyndar man långsamt nog?

Brock Messenger, are you Arto Halonen in diquise? Detta sagt med kärlek och välmening, han håller hög nivå från match till match men rör sig ungefär lika smidigt som en oljetanker. 

HUR kunde det ta sex hemmamatcher för den första trepoängaren att infinna sig? Och en hur djup startgrop är det möjligt att kravla upp sig ur?

Publicerad 27.06.2017 kl. 22:38

Åtta dagar senare i Helsingfors - quo vadis, Koivukangas

Första länken efter Karhunkierros och kontrasten kunde knappast ha varit större. I terrängen krings Brunnsparken började jag reflektera kring vad som skall hända nu?

 


Hela Karhunkierros-projektet börjar redan kännas som ett avlägset (men underbart) minne, även om benen ännu dras med en svårdefinierad styvhet. De två första kilometrarna på dagens morgonlänk i ett soligt Helsingfors kändes forcerade, men sakta men säkert kom ett flow tillbaka. Ett flow jag saknat.

Kan hända att det också handlade om skovalet, för första gången denna vår var jag tillbaka i mina vanliga löpskor och den skillnaden skojar man inte bort. Samtidigt vaknade prylbögen i mig till liv, när jag ögnade på mina svartgröna trotjänare (MEMO TO SELF: Köp nya löpskor).

Men den stora frågan är ändå vad som skall hända nu?

Vad löpningen beträffar är det otroligt roligt att sätta tävlingsnummer på och vara en del av en större helhet, så något evenemang (eller några) skall det defintivt ännu bli under 2017.

I tankarna snurrar naturligtvis en attack på tvåtimmarsgränsen på halvmaraton, men just nu tilltalar upplevelser mig mera än slaktande av sekunder och minuter. 

Att löpa hårt har liksom aldrig varit min grej....

Så nu är tankemössan på och internetsökmotorerna går heta. Tössbacka Trail var jag så gott som anmäld till, men det krockar med familjens semesterresa, Utterleden känns lockande men blir svårgenomförd tidtabellsmässigt. Jakob-halvan är utesluten av praktiska skäl.

Viktigast idag var ändå att springa igen.

Imorgon blir det en ny länk i downtown Helsingfors, får se om jag skulle ta mig ut till bildsköna Drumsö då...

 

Publicerad 04.06.2017 kl. 10:47

Karhunkierros - The Movie

Ett långt projekt är slutfört, målet är uppnått, kroppen är trött och huvudet är tomt. Karhunkierros 2017 blev en resa man aldrig kommer att glömma.

Bussen avgick från Ruka klockan 13.10 och klockan 14.50 var vårt startgrupp (T) inprickade för avgång. Eftersom anslutningen till själva Karhunkierros var något av en flaskhals blev det att ge sig ut i terrängen i små grupper.

Någon gång runt 21.15 staplade jag in på röda mattan i centrala Ruka och kunde börja glädjas över ett lyckat projekt. Att dessutom få göra det med sina bästa vänner sen 1980-talet är obeskrivligt.

Vad beträffar själva loppet blev det löpt ungefär halva vägen och vandrat raskt så gott det gick under den helvetiska andra halvan av rutten.

Slutet var på gränsen till demoniskt elakt, men med mycket vilja och starka ben fixade det sig.

Det har varit otroligt roligt att ladda för detta projekt, nu funderar vi inom Roland 70 på vad vi skall hitta på näst!

Tack till alla er som följt bloggen, den lever naturligtvis kvar, precis som YouTube-kanalen där dagens klickmonster är den 12 minuter långa minidokumentären "Karhunkierros - The Movie".

Titta och njut. 

Jag kan än så länge nog titta, men ser inte njutningen i det hela.

Och ett extra tack till alla er som via Project Liv varit med och stött de långtidssjuka barnen. 

Det betyder mycket för mig.

Kuusamo den 28.5 2017, kl 08.44

 

Publicerad 28.05.2017 kl. 08:37

Karhunkierros är (nästan) här!

Det är med skräckblandad förtjusning vi imorgon tar sikte på Kuusamo för vårens stora projekt, 31 kilometers terränglöpning på #Karhunkierros

Väskan är (snart) packad. Löpformen har jag slipat på hela vintern och materialanskaffningar pågår in i det sista. Världens billigaste idé var detta #Karhunkierros ingalunda för multisportföreningen Roland 70, men det gäller att gilla läget.

Här nedan förresten en illustration av hur jag tänkt mig att det kommer att vara och hur det sannolikt kommer att vara.

Jag torde ha det mesta av den obligatoriska utrustningen som krävs samt en hel massa annan skit jag tar med under rubriken "kan vara bra att ha, man vet ju aldrig".

Vad vi däremot vet är att det inte blev den #karhunkierros som YouTube-filmen utlovade, utan något helt annat. Trots optimistiska löften om snabbt smältande snö kommer vitvaran att vara en stor faktor under loppet och det har i sin tur lett till att man in i det sista funderar på materialval för framförallt fötterna.

Under en pitstop i Uleåborg siktar vi ännu in oss på vattentäta strumpor, men sen borde det mesta vara klart.

Konditionen torde hålla för hela resan, återstår att se om lederna, psyket och fysikens skavande punkter också gör det. Jag kan inte ens spekulera i hur länge det kommer att ta, bara att det gäller att passa på att njuta av resan.

Kom ihåg att du också kan vara med och sporra mig under resan genom att göra en inbetalning till Project Liv, föreningen som jobbar för att stöda långtidssjuka barn och deras familjer.

Mer detaljer hittar ni i ett tidigare inlägg, men det viktiga är främst att, när du gör din inbetalning, rikta den till:

Project liv rf. kontonumret FI76 1113 3000 6201 91

Märk betalningen ”antti31”.

Det blir troligtvis en videoblogg från Kuusamo imorgon med det senaste från terrängen och naturligtvis en uppföljning när det hela är över.

Wish me luck!

Publicerad 25.05.2017 kl. 21:26

Karhunkierros + Project Liv = sant

Nu är det bara en dryg vecka kvar till Karhunkierros i Kuusamo och nu behöver jag din hjälp!

Den 27 maj ställer jag mig på startlinjen och står då inför mitt livs största fysiska utmaning. Mitt mål är att tillsammans med mina vänner genomföra det 31 kilometer långa Karhunkierros-loppet i trakterna kring Ruka, ett terränglopp som beräknas ta upp emot sex timmar för mig att genomföra.

Nu vill jag att något gott skall komma ut av detta projekt också och därför har jag bestämt mig för att springa till förmån för långtidssjuka barn var löpsteg (och leende) kanske just nu lyser med sin frånvaro.

Inte för att de inte vill, utan för att de kanske inte kan.

Inte för att de inte skulle orka, utan för att det kanske inte är fysiskt möjligt.

Project Liv har som mål att återse ett försvunnet leende, “to bring back a lost smile” och just nu kan jag inte tänka mig ett ändamål som skulle ligga mig närmare hjärtat.

Varje kväll när jag lägger mina söner och önskar god natt, smeker deras små huvuden och berättar hur mycket jag älskar dem känner jag tacksamhet över att de får vara friska.

För det är absolut ingen självklarhet.


Kom med i min kampanj och stöd välgörenhetsorganisationen Project Liv. Gör en 10 euros inbetalning till Project livs konto och märk inbetalningen “antti31” så är du med och hjälper till (du får naturligtvis bidra med hur mycket du vill).

När min pulsklocka sen med jämna mellanrum plingar till uppe i Kuusamo-terrängen den 27 maj vet jag att varje steg jag tar har betydelse för någon som verkligen behöver all hjälp och allt stöd de kan få.

De insamlade medlen använder Project Liv för att skapa drömdagar för långtidssjuka barn och deras familjer. De jobbar också konstant för att skapa gladare och trivsammare sjukhusmiljöer, vilket bland annat betyder leksaker och materialanskaffningar som skapar underhållning för de små patienterna i deras tuffa vardag.  


När du gör din inbetalning, rikta den till:

Project liv rf. kontonumret FI76 1113 3000 6201 91

Märk betalningen ”antti31”.


Hjälp mig hjälpa Project liv hjälpa långtidssjuka barn och deras familjer i vardagen.

På webbplatsen www.projectliv.fi hittar ni mer information.

Tack.

 

Publicerad 18.05.2017 kl. 20:47

Nollnoll

Fotbollsmatcher som slutar 0-0 kan vara både taktiskt fascinerande, spelmässigt underhållande och bjuda på en högklassig dramatik under 90 minuter, men när man begrundar FF Jaro hemmapremiär mot Grankulla IFK är det 0 av 3 på den listan.

Det mest fascinerande rent taktiskt i division ett-matchen som drygt ettusen hemmasupportrar och två (2) personer i Grankulla IFK-klacken fick beskåda var egentligen det som inte hände.

FF Jaro kom spelmässigt aldrig igång, allt för ofta gick passningarna bakåt eller i sidled och medspelarnas aktiva rörelser och löpningarna som gav alternativ lyste med sin frånvaro. 

Grankulla IFK stod upp bra under 90 minuter och kan vara nöjda med sitt dagsverke. Att hålla en av seriens förhandsfavoriter på noll mål på deras hemmaplan utan att egentligen förta sig är en rejäl fjäder i hatten för de grönvita.

Christian Eissele blev ensam och utan understöd, Giorgios Katidis roll på kanten såg honom vara allt för lite på bollen och Kula bar ett för stort ansvar för det kreativa centralt i banan. 

En pigg start av vänsterkanten med Joni Remesaho och Kevin Larsson raserades efter en dryg halvtimmes spel och eliminerades totalt när den senare byttes ut i paus.

Antalet glödheta målchanser för Jaro var få, och i ärlighetens namn var de pissljumma (om ens det). Med lite mera flyt i domsluten och vid några av slutminuternas farliga hörnor kunde slutresultatet ha varit ett annat.

Grankulla IFK radade upp en hel del farliga anfall och hittade ofta överraskande stora ytor mellan hemmalagets försvar och mittfält. Petter Meyer är fortfarande en skaplig centerforward med ett spelsinne som ensamt kan vinna dueller för honom.


När säsongens är över och poängen räknas ihop kan det mycket väl hända att den poäng som Grankulla IFK vann med sig hem från Jakobstad är just den där avgörande poängen som håller laget i serien.

Och när FF Jaro kollar saldot efter att alla omgångar spelats klart, kan de två poäng man idag förlorade vara skillnaden mellan "Vi kom tillbaka" och "Vi mårar nu på ett år till".

Ett lag som drömmer om avancemang skall helt enkelt vrida loss tre poäng ur dessa hemmamatcher, men det lyckades FF Jaro inte med på lördagen.

Slående under lördagens match när den skadade duon Papa Niang och Pavle Milosavljevic lyste med sin frånvaro och Walter Moore dessutom var avstängd var hur tunn hemmalagets trupp plötsligt såg ut. 

Kristian Heames sena försök att från bänken tillföra ny energi hjälpte föga.


För Grankulla IFK gäller det bara att torka upp snoret, klappa sig på ryggen och jobba vidare. Utmaningarna i form av TPS hemma och KPV borta väntar och poängen lär sitta hårt åt även då.

För FF Jaro blir det tankepaus i väntan på finfrämmande i form av FC Honka den 25 maj.


Dagens tre positiva:


+++ En elegant (och stor) FF Jaro-logo pryder numera baksidan av huvudläktaren vid Centraplan, stiligt och viktig ur identitetsperspektiv

++ Axel Vidjeskog fick göra debut som 16-åring, viktigt att hela regionens spelare får chanser på tillräckligt hög nivå

+ Maskotarna, nu marcherade 20 unga spelare in tillsammans med lagen och det må ha vara en liten sak för Jaros och Grankulla IFK:s herrar men möjligtvis en av de största dagarna på "sommaren" för regionens juniorer

Publicerad 13.05.2017 kl. 19:19

Ett skön kväll i Kokkola - mitt #KCR2017

Massor med sol, kallt som fan, dryga 2000 deltagare och ett panglopp av undertecknad. Sånt på gång i vloggen idag.

Otroligt fin avslutning på fredagen i Karleby, vilken fantastisk rutt att löpa i perfekta förhållanden, svalt och skönt i luften och gemytligt underlag under stora delar av resan.

Målet var att hålla (för mig) jämnhård fart och komma under 1 h på 10 kilometer. Med facit på hand gick det riktigt, riktigt, riktigt bra.


DAGENS SEX

Dagens vikt: 99,7 kg

Dagens motion: se ein video

Dagens feelis: Faktiskt sjukt nöjd med mitt motions-själv just nu.

Dagens soundtrack: Jeff Buckley - Hallelujah

Dagens jobb: bygga studsmatta och prata åt äldre medborgare.

Dagens lästips: Håkan Bråkan.

Publicerad 12.05.2017 kl. 21:11

På löpande band - en liten uppdatering

Min lilla satsning på att nå en någorlunda löpform till den 27 maj går vidare som tåget. Kan vara på sin plats med en uppdatering kring läget nu med mindre än tre veckor kvar till tävling.

På fredagskvällen blir det att sätta på sig en nummerlapp igen. För egen del blir det min tredje löpta tävling och efter Jakob halvmaraton 2015 och Esse Run 2016 känns Kokkola City Run som en passlig utmaning.

Starten i det tio kilometer långa loppet går klockan 19.00 lokal tid och rutten för oss ut till vattnet och tillbaka från Salutorget. 

 

En liten förhoppning om en sluttid under 60 minuter går jag kanske och när, men samtidigt finns det varken prestationskrav eller prestige laddat i fredagens tävling, bara ett bra pass som understöd för vårens stora utmaning.

Prylbögen har vaknat

I takt med att själva tävlingen i Kuusamo närmar sig har också min inre prylbög möjlighet att tillfälligt komma ut ur skåpet och kidnappa mitt kreditkort.

Sen tidigare på hösten har jag redan klart med hyggliga trail-skor som börjar se oroväckande slitna ut redan nu med tanke på den låga användningsgraden. Jag har inte löpt länkar med annat än mina Wings sen de blev införskaffade, vilket också har betytt ett extrem sport-hälplåster för varje runda jag gjort.

För två veckor sedan köpte jag en liten men naggande god drickväska, som ser ut att få förtroende också i själva loppet. Av tomten fick jag ett litet löparbälte som kommer att rymma extraenergi i form av gelér som enligt förståsigpåarna måste innehålla salt (making mental note).

Förra veckans två resor till Vasa ledde till att jag först inhandlade ett par kompressions-skins (löpstrumpor utan själva strumpdelen) och sen ännu av bara farten också ett par hederliga kompressionsstrumpor (på rea).

Jag måste medge att när det kommer till kompressionsfunktionen har jag inte ännu drabbats av någon gigantisk hallelujah-moment, men de känns bra att ha på vid löpningen och kommer åtminstone med i bagaget till Kuusamo i slutet av månaden.

Eftersom arrangörerna kräver viss obligatorisk utrustning för att man skall få ge sig ut på #karhunkierros (mindre för de korta sträckorna, mer för de riktiga hjältarna som kutar hela nätter) så har jag också beställt ett rymdlakan (folie på rulle) och en vattentät påse att packa allting i.

Som ni kanske småningom börjar inse var anmälningsavgiften i höstas den nästan minsta utgiftsposten på vårt projekt som också naturligtvis omfattar resorna till och från Ruka och ett par nätter på ett centralt beläget hotell.

Det är dyrt att ha roligt, inser jag småningom.

Krämpor, krämpor, krämpor

Att en 100 kg tung och 190 cm lång kropp inte är som skapt för distanslöpning vet alla som sett mig swischa förbi i tights på Österbottniska landsvägar, men just nu känns det som att min aerobiska kondition verkligen är god. Jag orkar bra, bär mig själv skapligt med ett löpsteg som inte är drivet men ej heller slitsamt. 

Att springa 31 kilometer i sig är inte problemet, men att göra det under utmanande förhållanden i Kuusamo i en obekant terräng under 5-6 timmar är sen en helt annan sak.

Hälsomässigt är jag kanske mest orolig för att magen inte skall hålla ihop, men det kan vara svårt att veta på förhand.

Mina hälar är slitna som fan och ser ut som Crand Canyon till ytan, men jag försöker så gott det går smörja in fötterna till natten hela tiden.

Smörja kan också komma på fråga för mina "lagom" feta inre lår, glömde tightsen på Vasa-passet upp för Rapatunturi och fick direkt problem med skavning.

Don't even sen get me started på eventuella bröstvårtsissues on the day, har fortfarande smärtsamma minnen från efterdyningarna av Jakobhalvan 2015...

För att sammanfatta hälsoläget kan jag väl konstatera att det mesta talar för att kroppen är redo för den utmaning som #karhunkierros kommer att ställa oss inför, även om det kommer att skava och göra ont.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga....

Fuck that. Om det regnar vertikalt och är tre grader på plus är det inget man skämtar bort med lite GoreTex och ett käckt leende.

Pratade länge igår på jobbet med vår eminente väder-Matti på Yle och kollade diverse listor och tabeller som han hade tillgång till i sitt jobb som meteorolog.

Han visade mig kurvor som gjorde mig övertygad om att stora delar av snön kommer att försvinna från rutten, även om det kommer att vara en betydligt tuffare utmaning att genomföra loppet i år, än vad var fallet under postkortsåret 2016.

Grafen här ovanför talar sitt tydliga språk, den ljusare kurvan är fjolårets utveckling och den mörkare årets. Vändningen har ägt rum, det börjar bli varmare från nästa vecka och kurvan kommer att fortsätta spikrakt nedåt.

Det större problemet som även arrangörerna är medvetna om är eventuella översvämningar som kan göra visa sektioner av banan omöjlig att ta sig igenom (utan båt).

– Kiutakönkään jälkeen reitti on sellainen, että jos polulla on kaksi metriä vettä, niin eipä siinä juosta. Oulanka-Juuma tullaan sitten teitä pitkin. Pieni Karhunkierros on tamppaantunut juostavaksi. Märkä se tietenkin on ja hidas, jos siellä on lunta, säger evenemangets boss Eero Lumme.

Revi siitä iloa.

Vädret rå man inte på, men jag hade åtminstone sett fram emot en betydligt vårigare och behagligare resa längs våra 31 kilometer än vad det ser ut att bli.

Gäller att gilla läget och ta det som ytterligare en utmaning.

Du kan också vara med

På tal om just utmaningar hoppas jag småningom kunna bjuda också dig som läsare på en unik möjlighet att genom ett eget bidrag delta i årets #karhunkierros

 

Mer om det i ett senare blogg/vlogg inlägg.
 


DAGENS SEX

 

Dagens vikt: 98,5 kg

Dagens motion: skall ge mig i kast med crosstrainern efter att ungarna somnat, men före Finland möter Slovenien - wish me luck!

Dagens feelis: ok, har en hel del bollar i luften just nu, men kämpar friskt för att inte tappa allt för många

Dagens soundtrack: Robert Miles - Children, vila i frid.

Dagens jobb: Stafettkarnevalsplanering, distansjobb på spåret 

Dagens lästips: Carmine Gallo - Talk like TED, skall hålla tal på en pensionärsförenings vårfest, skadar ju inte att vara förberedd, dessutom har jag några andra tal inbokade redan för sommaren, hösten och vintern så det gäller att vara på tårna.

Publicerad 10.05.2017 kl. 14:19

På knä i Vasa

Solig lördag tillsammans med goda vänner, vad mer kan man önska sig? Förutom då kanske ett backlöpningspass på Rapatunturi.

Idén var egentligen inte min, men passet satt som hand i handske med tanke på mina förberedelser för Kuusamo (som både slåss mot översvämningar och snöhögar just nu).

Tanken var att göra tio prestationer och sällskapet hade formulerat ett poängsystem där en promenad upp för Rapatunturi gav 1 poäng, att löpa upp halva vägen 1,5 poäng och en fullt genomförd löpning gav 2 poäng.

Medan vi passerade vårt gamla hus på Löpskidestigen slog jag fast att jag siktade på en 50/50 prestation, 15 poäng värd i detta sammanhang: fem raska promenader och fem "löpta" motlut.

Och det gick.

Och det gjorde ont.

Och det kändes otroligt skönt efteråt.

Har motionerat en hel massa i trakterna kring Rapis i Gerby under våra år som Vasabor och märkte att en hel del nostalgiska flashbacks passerade förbi i revy. Långa promenader med barnvagn, cykelutfärder och länkpass som gjordes mellan 2004-2013 då vi var Gerby- och Västerviksbor.

Good times. 

Och även bättre att ha en del av hjärtat kvar i stadsdelen vi lämnade bakom oss.

PS. Otroligt roligt att få feedback på bloggen, både öga-mot-öga och elektroniskt. Den bästa feedbacken jag får är att folk blivit så inspirerade att de själva gett sig ut och löpa / motionera. Mission accomplished, liksom!


DAGENS SEX

Dagens vikt: 99,5 kg

Dagens motion: se video och åkt dit och testa själv och rapportera hur många poäng det blev!

Dagens feelis: Prima. Inget att klaga på.

Dagens soundtrack: Richard Marx - Hazard

Dagens jobb: njet, ingenting, lyckligt ovetande av vad som pågått i sportvärlden såg jag att åtminstone VPS och Jaro hade bra dagar på sina jobb. 

Dagens lästips: Jane Austen - Stolthet och fördom (på orginalspråk)

Publicerad 06.05.2017 kl. 20:00

När "Dröm om mitt Larsmo" kom tillbaka till YouTube

En 11 kilometer lång länk genomförd, på dagen och timmen fyra veckor före #Karhunkierros startar i Kuusamo.

Vilade enligt ordination rejält efter måndagens holmgång på 2 timmar och 7 minuter, men idag var det dags att ge sig ut igen. Startpunkten förlades till barndomshemmet och rutten var en gammal bekanting från gymnasietiden.

Nyheter på dagens resa var vätskeryggsäcken och energigelé, vilka båda testades under 11 varma kilometer.



DAGENS SEX

Dagens vikt: 99 kg

Dagens motion: se video 

Dagens feelis: Bra, långt ledigt under helgen och sol ute.

Dagens soundtrack: Vad som helst med Dropkick Murphys

Dagens jobb: nej, förutom städning och röjning bland vinterkläderna.

Dagens lästips: Daniel Rydéns "101 historiska möten", historia i popcornsformat.

Publicerad 29.04.2017 kl. 16:13

En operarescension i fotbollsreferatens anda

Vad händer när en fotbollsjournalist ser opera? Alla mashup-rescensioners moder, var så goda.

Där rök den, operaoskulden när läroinrättningarna Novia, Centria och YA bjöd på ”Trollflöjten” på Campus Allegro.

Att rescensera är en svår konst, speciellt om man är fullständig novis inom det ämnesområde det handlar om. Därför väljer jag att implementera fotbollens bildspråk, terminologi och referensramar på det jag fick uppleva, en snöig aprilafton i Jakobstad.


Generellt kan man konstatera att ensemblen hade oddsen emot sig.

Att bygga ett fungerande lag av så otroligt spretiga lagdelar är en utmaning för vem som helst, och när du dessutom väger in det språkliga, kulturella och geografiska avståndet i ekvantionen är motvinden redan rejäl.

– Två kulturer möts, vi delar på resurser och kunskap medan våra studeranden får tillhörighet i en större kritisk massa och ett naturligt språkbad, konstaterade en av eldsjälarna bakom projektet Sören ”Spindel” Lillkung i matchprogrammet.

Redan efter att de första satserna av kvällens prestation hade klingat ut stod det klart att samverkan och goda kombinationer mellan lagdelarna utgjorde de spelmässiga höjdpunkterna i insatsen.

Dramaturgiskt växte ensemblen flera gånger till sprudlande crescendon där man märkte av en prestationmässig trygghet och tillit till lagkamraten, onekligen grundlagd under åtskilliga timmar av träning  och upprepning.


Under både första och andra halvlek kunde man skönja tydliga mönster i kommunikationen och kroppspråket som gjorde handlingen lätt att följa.

Dialogen flöt på i en fritt sprudlande ström av två språk och varvades av tysk skönsång, rörelserna var tydliga och aktörernas samverkan i utförandet av de mer avancerade och krävande partierna skvallrade om en barnslig glädje i utförandet.

Att det hela handlade om ett skolprojekt kunde framförallt skönjas i den passion, intensitet och iver hos de aktiva som sköljde över den fullsatta salen medan slutresultatet var till 100 procent diamant.

Eller för att låna Sören Lillkung i matchprogrammet:

– En arbetslivsorienterad process där resultatet skall motsvara och ta in de professionella krav och de nutidsidiom som musikteater idag förutsätter.

Vilket det också gjorde.


Bland individerna är det enkelt att lyfta fram några höjdpunkter även om laginsatsen skall och bör hyllas.

Ingen av de individuella prestationerna under kvällen hade framträtt som så briljanta om inte ramverket varit finslipat och väl genomfört till minsta trygga detalj.

Robin Turunen är ett geni. I rollen som "Papageno" driver han handlingen framåt med en lätthet som normalt inte går att skönja i hans mer allvariga framtoning som solosångare.

Måhända är musikteatern hans rätta element, för han får i ”Trollflöjten” spela ut hela sitt register och verkar verkligen älska varje sekund.

Robin Turunen var för ”Mozart” det som en ung Bastian Schweinsteiger var för Bayern München.

Filip Rosengrens dansanta framtonig och ljusa stämma i rollen som ”Tamino” för, inte bara av parafrasala orsaker, tanken till Filippo Inzaghi.

Han axlar ett tungt ansvar genom hela pjäsen och är konstant närvarande och klinisk när det behövs som mest, speciellt i sina kombinationer med Minna-Leena Lahti i rollen som "Pamina".

Att Filip Vikström kommer att väljas till Årets Kronobybo en dag står utom all tvivel, och även om hans roll är mer undanskymd är den ack så viktig.

Hans inhopp i handlingen styr upp det hela i önskad riktning och hans snudd på snillrika agerande i den dramatiska rollen som Prästen ger sköna speglingar i riktning ”Natten är ännu ung”.

Vikström är för ”Trollflöjten” det som N’Golo Kanté är för Chelsea, kittet som håller helheten ihop.

(sångarbröderna Turunen, Rosengren, Söderström och Vikström pustar ut)

Jenna Suvanto kommer in med en operadivas säkerhet och regerar i rollen som nattens drottning, hennes kyliga framtoning och sylvassa prestation får mig att tänka på tidiga kantlöpningar av en ung och ivrig Ryan Giggs med samma penetrationsförmåga och rakbladsartade presicion i utförandet.

I det långa loppet känner man också av den otroliga bredd som ensemblen har, varje lagdel bidrar på sitt sätt för att skapa en fungerande helhet och även om huvudrollsinnehavarna är de som drar uppmärksamheten till sig engageras alla aktörer av den goda dramaturgiska idén att hålla ihop det hela logistiskt på väldigt små ytor.

Den kompakta uppsättningen minskar avståndet mellan lagdelarna och gör att det oberoende av skede i pjäsen känns som att hela manskapet är med på noterna.

Skådespeleriet kommer aldrig i vägen för sångkonsten och sjungandet förhindrar inte heller någonsin ett gediget utagerande av rollerna som aktörerna har. 

Här går onekligen en hyllning till tränarbänken och duon Mats Holmqvist och Birthe Wingren, "Trollflöjtens" Lars-Tommy för att återkoppla till kungsgrenen


Om man ser till den utveckling som ägt rum för musikteatern i regionen kan man säga att Campus Allegro i samarbetet norrut håller på att utvecklas till något av ett Finlands La Masia för musik och talang i kombination.

Att nationalscenerna finns längre söderut må vara ett obestridligt faktum, men att i en trygg och uppmuntrande miljö, handledd av branschens absoluta topputövare få utvecklas och utmanas under stenhårda villkor håller på att lägga grunden för något större och skapa fantastiska kullar av råmaterial för vårt lands kulturfält.

Lägg då dessutom till att scenkonsten alldeles snart flyttar in.

Som att du skulle ha fotbollsvärldens bästa anfallsspel och plötsligt värva hela Juventus backlinje.

Det här håller helt enkelt bara på att bli bättre och bättre. 

AK

Publicerad 26.04.2017 kl. 22:53

Läste en gång att ”de som är mest aktiva inom sociala medier är narcissister med dåligt självförtroende”. Det stämmer. Född 1978. Tvåbarnspappa. Nico och Noah. Sambo och Jakobstadsbo i själ och hjärta. Ordbrukare i yrkeslivet.

kontakt:

anttikoivukangas @ gmail.com

Kolla in mig på Instagram

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

 

Kategorier

Senaste kommentarer

Augusti 2017

Tack Jakobstad - nu kör vi!

Juli 2017

Söndagsmorgon på FölisönJakobs Dagar 365Back on the trail again, samt en efterlängtad vlogg-comeback

Juni 2017

Plötsligt händer detÅtta dagar senare i Helsingfors - quo vadis, Koivukangas

Maj 2017

Karhunkierros - The MovieKarhunkierros är (nästan) här!Karhunkierros + Project Liv = santNollnollEtt skön kväll i Kokkola - mitt #KCR2017På löpande band - en liten uppdateringPå knä i Vasa

April 2017

När "Dröm om mitt Larsmo" kom tillbaka till YouTubeEn operarescension i fotbollsreferatens andaTour de PedersöreBaby got back(träning)Gubbar, fäder, män - läs, läs och läs igen!"Tag mig från havet" - vloggen är tillbaka med långpass nr 313 rättValet är över! Länge leve valet!En odyssé till Alholmen - långpass nr 2Fem nomineringar utgående från FF Jaro - JBKSå. Fittit. Siistit.VÄRLDSPREMIÄR - Tour de Jeppis i VLOG-formKort rapport från skyttegravarna - och en hyllningBodycombat och jag, inte direkt en match made in heaven...

Mars 2017

Inte direkt #Runfulness men tillbaka i sadeln åtminstone99,5 och skönt att vara hemTonight we are gonna party like it's 99...INFÖR MELODIFESTIVALEN, FINAL: Fyra nivåer av gillaLost in LarsmoTillbaka till vardagen, tennissiffror och bara några kilogram tyngre

Februari 2017

En dag på fyra bilderPäiväni pedagogina Petolahdessa  - en highfive till alla lärare däruteFörsvar är bästa anfall med 94 dagar kvar97Fynd på fynd på fynd och 100 dagar kvarOn the road again...Staden Jakobstad som kulturstad - Pietarsaari kultuurikaupunkina