En dag på fyra bilder

Hinner inte skriva så mycket nu, så passar på att sammanfatta den här hektiska dagen i fyra bilder.

1. Lunch på yrkeskocken.

2. Hämta hem glada barn från dagis och önska dom "Hyvää hiihtolomaa"

3. Matteläxa, matlagning och skid-VM i en skön röra.

4. Destinationen imorgon.

http://www.princess-hotels.com/en/hotels-la-palma-hotel-la-palma-teneguia-princess-spa-conference-4-stars.html

Over and out för en stund, sticker iväg med 101 kg som officiell matchvikt. Återstår att se var man landar när vi återvänder.

 

Publicerad igår kl. 20:02

Päiväni pedagogina Petolahdessa  - en highfive till alla lärare därute

Alliteration har jag alltid gillat. Inte lika mycket som historia dock, men ni förstår poängen. Idag hade jag glädjen att få göra en väldigt annorlunda arbetsdag som mycket väl kunde ha varit min vardag. Dagen fick mig också att inse vilken fantastisk yrkesgrupp pedagogerna i vårt land utgör.

Min Instagram-profil innehåller följande text: ”Since 1978. Skulle bli historielärare. Misslyckades. Doing stuff at @yle_sporten istället”.

Idag gjorde jag ett gästspel i pedagogens roll på inbjudan av två högt aktade kollegor i Malax kommun, närmare bestämt Petalax Gymnasium.

Efter en ungefär 140 kilometer lång roadtrip utan paus (okej, nästan, tvingades vänta en stund i Sundom när de hade nån Leveä Kuljetus på gång och så måste jag ju plåta Välkommen-skylten) tågade jag in i skolbyggnaden utan egentlig vetskap om vad som väntade.

Jag pratar mycket och gärna, men det sker väldigt ofta för mig själv i en studio utan direkt publikkontant och möjlighet till genuin interaktion.

Idag klev jag upp framför två för mig obekanta gymnasieklasser och pratade i 2 x 45 minuter om idrottens politiska och ekonomiska betydelse på ett mer allmänt plan, men ändå kraftigt förankrat i deras pågående projektvecka om Kalla Kriget.

Och du milde vad roligt det var!

Att få lägga ut texten, karikera, överdriva och försöka trollbinda ett gäng med ungdomar fick mig verkligen att gå igång på högvarv.

Ämnet var kärt och bekant och väldigt mycket ”hemmaplan” för att prata idrottstermer och någonstans där under föreläsningarna när jag läste av de ungas reaktioner och faktiskt insåg att de troligtvis HÖR vad jag säger och eventuellt till och med PROCESSERAR den information de översköljs av – DÄR någonstans längtade jag väldigt mycket till den vardag som inte är och till den historielärare jag aldrig blev

Jag är fullt medveten om att läraryrket är ett hårt jobb som kräver både kunskap, tålamod och talang samt en förmånga att förstå och läsa elever och anpassa sin verksamhet utgående från det.

Jag är också på det klara med att vardagen där ute i vår nations av urusuel inomhusluft och kringstudsande hormoner inpyrda högstadier och gymnasier med jämna mellanrum, och troligtvis dessvärre väldigt ofta, är allt annat än harmonisk.

Jag hyser inga illusioner: lärarvardagen är långt ifrån en dans på rosor.

Och det är kanske just därför jag är så sjukt imponerad av alla er lärare som med iver, klockarkärlek och passion varje dag går in för uppgiften att fostra framtidens vettiga medborgare i en allt mer sanslös värld.

Läraryrket beskrivs ofta som ett kall, och visst måste det stämma. Många äro kallade, men få äro utvalda.

När jag stängde dörren bakom mig och vandrade ut mot bilen i vintersolens ljus på skolbacken i Petalax kunde jag bara än en gång konstatera att lärarna utan tvekan är en av de arbetsgrupper jag hyser störst respekt för.

Och till alla elever önskar jag också att ni ibland frågar er samma fråga som John Fitzgerald Kennedy ställde till sina medborgare en gång för länge sen.

"Ask not what your lärare can do for you, but what you can do for your lärare".

Ikväll vill åtminstone jag rikta ett stort tack, en vördnadsfull bugning och en fet high-five åt alla lärare där ute.

Tack för att ni finns.

Och tack för att ni orkar.


DAGENS SEX

Dagens vikt: 101,2 kg

Dagens motion: Nej, inte idag.

Dagens feelis: Småstressad men ändå förväntansfull.

Dagens soundtrack: Yle Puhe, min resekumpan både på vägen ner till Petalax och på vägen därifrån, long live pratradio! Sen lyckades ju Hannah Norrena spela REO Speedwagon också, vilket föranledde bilden nedan.

Dagens jobb: Se ovan.

Dagens lästips: Ansökningsguide till Pedagogiska fakulteten.

 

Publicerad 22.02.2017 kl. 21:55

Försvar är bästa anfall med 94 dagar kvar

Om att vara fel sorts motionär på rätt sorts motionspass. Om att få göra det man en gång drömde om. Och om ett fornstort fotbollslag vars säsong håller på att gå käpprätt åt helvete. Bland annat.

(bilden ovan är från en trip till Gran Canaria för exakt 10 år sedan, hittade inget vettigt att plåta under dagen så det fick bli en throwback)


Södernresan närmar sig med stormsteg och formen är på stigande. Att satsa allt för mycket på motion under en vecka som främst är tänkt som avslappning och rekreation kommer inte på fråga, men löpskorna skall åtminstone med.

Höjdskillnaderna vid resmålet är hisnande, så ett par backträningspass borde man kunna klämma in mellan bassängbuset, kranrödvinet, chokladfontänerna och allt de övriga.

Dagens motionsportion var något som börjar bli lite av en favorit, även om jag fortfarande har lite svårt att uppmana den kollektiva glädje och iver som BodyAttack verkar förutsätta.

Jag är ändå lite av ”the strong, silent type” då det kommer till motion, jag tycker om att ta mitt lidande i tysthet och kämpa vidare under timida former, men när beaten ligger på 160 bpm och hela rummet runt dig är i gungning är det lite småutmanande.

Vem vet, kanske jag en dag springer längst fram och hojtar som en galning, men just nu utövar jag min BodyAttack lite mer som BodyDefence. Effekten torde ändå vara den samma, svettmängden indikerar onekligen att så är fallet.

För tillfället sitter jag och slipar på lite formuleringar kring ett kärt ämne. Av två Kleioiter (historiestuderanden vid Åbo Akademi, red.anm.) har jag fått en inbjudan att prata vid Petalax gymnasium imorgon och det skall sannerligen blir både en ära och ett privillegium.

Det fanns en tid när jag skulle bli historielärare, och en del av mig vill det fortfarande.

Mitt brinnande intresse för det förflutna kan ingen någonsin ta ifrån mig, och att ibland få chansen att prata om och kring t.ex. idrotten under Kalla kriget är sannerligen något jag ser fram emot.

Det blir två pass under rubriken ”Kalla kriget med idrotten som vapen" och en hel del snack om pingpongdiplomati, Miracle on Ice, OS-bojkotter, mystiska schackmatcher på Island och statskontrollerad dopning.

Bland annat.

Ikväll blir det också lite kvalitetsfotboll på TV:n, igår tvingade jag mig själv att genomlida en 90 minuter lång tragedi som stavas Aston Villas bortamatch mot Newcastle. Förlust med 0-2, värsta formsvackan på över 40 år och en spelartrupp som verkar sakna syfte, röd tråd och samklang gör en sannerligen inte glad.

Blir att parallellkolla Leverkusen-Atleti och ManCity-Monaco, fantastiskt nervkittlande matchpar bägge två.

Tack och adjö, cordon-bleu.


DAGENS SEX

Dagens vikt: Har inte vägt mig och nu orkar jag inte, men jag drar till med typ 102 kg.

Dagens motion: 60 minuter BodyAttack på studion i gott sällskap.

Dagens feelis: Rofylld och glad. Skid-VM närmar sig och jag missar hela mästerskaper på grund av utlandsvistelse. Fick sitta ner på en lugn kaffe med en av mina bästa vänner och så har mitt Pokemon-promenerande äntligen burit frukt och Gyarados tillfogats till Pokedexen. Min status bland Nicos polare är på stigande.

Dagens soundtrack: Nik Kershaw – I won’t let the sun go down on me, minnen från en Abi-resa till Åbo för tusen år sedan.

Dagens jobb: Morgonskifte. Mycket skidor på tapeten. Nu återstår bara att njuta av fotboll.

Dagens lästips: Johanna Nordlings reportade i Urheilusanomats ”Lahti 2017”-bilaga som handlar om Jens Weissflog.

 

Publicerad 21.02.2017 kl. 21:19

97

En viktig siffra. Så många dagar återstår till Karhunkierros, den våren tog vi studenten och den vikten hoppas jag småningom nå (är inte där riiiktigt ännu).

Lördagkväll. Långt och roligt arbetspass avslutat, lite crosstrainer och körsång på morgonen och Melodifestivalen med Kaskös egen kultakurkku med i startfältet. Gäller att gilla läget!

Veckan har sprungit undan i rask fart, men motionen har varit med på ett hörn hela vägen. Gympass på hotellet i samband med referatresan, Cardio Move på Fitness (första gången ever) och crosstrainer-svetten i morse gör att jag i kombination med mina smarta matval väger 101 kg. 

Före sportlovet skall det vara tvåsiffrigt, mark my words!

Roliga saker på gång på både lång och kort horisont, gästföreläsning i Sydösterbotten nästa vecka och Abi-träff på Jakobs Dagar med class of 1997. Bland annat.

Men nu fokus på fröken Siegfrids.


DAGENS SEX

Dagens vikt: 101,6 kg

Dagens motion: Crosstrainermorgonpass och Champions League-podcast, nytta och nytta liksom

Dagens feelis: bra, speciellt nu när det blivit dags att landa i soffan.

Dagens soundtrack: Några RIKTIGT sköna arrangemang för kören att bränna av på vårkonserten 1 april

Dagens jobb: Sändning i Yle Vega med sjukt mycket innehåll, radio när det är som bäst.

Dagens lästips: Håkan-Bråkan

Publicerad 18.02.2017 kl. 20:44

Fynd på fynd på fynd och 100 dagar kvar

Böcker på hög, en körväska med elegans och patina samt ett rappt morgonpass på gymmet är allt som krävs för att få mig att le riktigt brett.

Vaknade till en bild i Facebook-flödet som påminde mig om att det återstår exakt 100 dagar tills det är dags att löpa 31 kilometer i Kuusamo. Amerikanska presidentadministrationer brukar ha 100 dagar på sig att göra ett intryck, så månne jag inte skall komma i rätt löpform småningom?

Morgonen inleddes i Helsingfors efter en maratontisdag som kulminerade i PSG:s slakt av FC Barcelona. Hade intalat mig själv att inleda på gymmet klockan 7, men det blev en rockad med en timme.

Ett aerobiskt pass med 20 minuter löpmatta och 20 minuter crosstrainer blev det och även ett återseende med en gammal, god vän (som jag lurat upp till klockan sju).

Jobbade längs med dagen från både hotellet, ett café samt IC 25 och fick en hel del gjort.

Lyckades dessutom bränna av lite pengar på rea-böcker, några åt barnen och några åt de vuxna (Kaj Korkea-Ahos Onda boken för 3 euro!!!???!!) och släpade sist och slutligen hem en hel tygkass.

Väl hemma fick det bli caféhäng med äldre sonen när yngre sonen hade ett femårskalas att närvara på.

Lyckades äntligen smita in till Åldringsvännernas kläd-fria loppis och hitta det jag sökt nästan sen jag började sjunga i manskör hösten 2013, en äkta gubbväska!

Fram till måndagens övning har jag släpat omkring mina noter i en Sisuradio-tygkass, men från och med lördagens extraövning kommer jag troligtvis stiga i rang och trovärdighet inom JSB med min oerhört fabulösa läderkompis, till det facibla priset på 4 euro!

Så 31 euro på böcker och 4 euro på en man-bag känns som en helt OK konsumtionsdag.

Fick dessutom en rolig arbetsinbjudan till nästa vecka som för mig geografiskt söderut och ämnesmässigt tillbaka till min favoritperiod i världsaltet, dvs historien. Bara att gilla läget!

Sjung och le, portmonä!


DAGENS SEX

Dagens vikt: 103,4 kg, troligtvis hotellfrukostens fel.

Dagens motion: 20 minuter löpband, 20 minuter crosstrainer och en rejäl promenad i Helsingfors morgonsol på det.

Dagens feelis: Avslappnad. Mycket flyt under ett och samma dygn. Lär skita sig imorgon då med typ parkeringsböter och stukat finger, eller något.

Dagens soundtrack: Champions League-hymnen och troligtvis Bayern – Arsenal som min huvudmatch.

Dagens jobb: Rörligt men roligt, morgontur inleder sen torsdagen och det är statiskt så det gör ont i sittmuskeln.

Dagens lästips: ”Onda boken”, fast den är inte först i kön, speciellt när jag för tillfället redan läser en Korkea-Aho.

Publicerad 15.02.2017 kl. 20:43

On the road again...

Enda sen min julledighet inleddes kring lucia har jag fått spendera en hel del tid i Österbotten. Idag bar det av till Helsingfors och våren blir annars också en rolig tid i resornas tecken.

Den här korta tågresan går endast till Helsingfors i arbetets tecken.

Referat och PSG-Barcelona på agendan på kvällen och lite kära återseenden med kollegor man har att göra med konstant men ser på tok för sällan. 

Siktet för familjen är redan inställt på avfärd mot La Palma nästa fredag för en sportlovsresa vi sett fram emot väldigt mycket.

Hoppas och tror att det blir en oförglömlig upplevelse. Streckjobbar fram till avfärd dessutom, så det gäller att bita ihop och gilla läget!

I vår får jag också via ett stipendium möjlighet att besöka ett branschseminarium i Amsterdam på temat "radio" vilket naturligtvis kommer att bli hur roligt som helst.

Att resa är bra för själen, rekommenderas varmt.

När ekvationen är "borta bra och hemma bra" har man hittat en balans i tillvaron. 


DAGENS SEX

Dagens vikt: 102,9 kg.

Dagens motion: Inte mycket man klämmer in på en dag som denna, men jag lovar åtminstone att gå i trapporna på Yle. Väljer också numera övernattning på arbetsresorna utgående från vilka möjligheter till motion de erbjuder, så imorgon 07.00 blir det ett gympass!

Dagens feelis: Bra, en god stund sen senaste referat och alltid roligt att umgås med landets vassaste kollegor.

Dagens soundtrack: Just nu massor med Kaija Koo, känns som en sån dag när man tågar söderut med härligt solsken i ansiktet.

Dagens jobb: Förberedelser och referat.

Dagens lästips: twitter, fortfarande en underskattad omgivning för information och förströelser

Publicerad 14.02.2017 kl. 10:01

Staden Jakobstad som kulturstad - Pietarsaari kultuurikaupunkina

Avrundar en fantastisk helg med att återge en del av de festtal jag höll på Runebergsfesten i Jakobstad, det som handlade om hemstadens kulturliv.

 

 


Näinä suurten poliittisten mullistusten aikana, kun keskustelu velloaa lähinä siitä miten suomalaisista pidetään huolta fyysisesti ja taataan tasavertaiset sosiaali- ja terveydenhuoltopalvelut ympäri maata, on hyvä muistaa että myös sekä sielu ja mieli tarvitsevat hoitoa.

Tässä merkityksessä seutumme ei ole minkäänlaisen mullistuksen tai reformin tarpeessa, päin vastoin.

Alueemme toimikoon malliesimerkkinä siitä miten yhteiskunta kukoistaa ja voi hyvin jos sen kansalaisille suodaan mahdollisudet nauttia korkealaatuisista kulttuuripalveluista, ja myös esimerkiksi koulutusmahdollisuuksien kautta suodaan jokaiselle mahdollisuus olla myös näitä kulttuuripalveluita ja sisältöä tuottamassa.

Jag har med häpnadens finger i förvåningens mun under de senaste dagarna följt med hur arrangörernas för Runebergveckan rullat fram ett alldeles fantastiskt program för oss stadsbor att ta del av.

On otettava huomioon että monesti kultuuritarjonta kulminoituu näihin tapahtumarikkaisiin kokonaisuuksiin kaupungissamme, esimerkkeinä nousee lähinnä esille juuri tämä 15-päiväinen Runeberginviikko ja nuo jo klassikoksi muodostuneet kahdeksanpäiväiset Jaakon Päivät kesällä.

Asioihin perehtymätön ihminen voisi helposti olettaa että nämä tapahtumat ovat jonkinlaisia Pietarsaaren kultuuriväen vuotuisia kulminaatiopisteitä, että vain näiden eteen raadetaan ne pitkät tunnit ja luodaan perusta sille hetkelliselle kukoistukselle ja euforian tunteelle joita sitten paikallisen ja sosiaalisen median avustuksella tuodaan esille leveästi ja laveasti.

Ingenting kunde vara längre från sanningen.

Jakobstad lever och andas kultur.

Det kan omöjligen finnas en liknande ort med ett så strakt och mångsidigt utbud inom både sångens, musikens, gymnastikens, konstens och teaterns område per capita.

Då vi dessutom gör det vi gör på två språk, ibland tillsammans och ofta en var för sig, bildar det en helhet som är så hisnande att en konnosör får kippa efter andan och jobba hårt med att pricka in allt man vill ta del av i kalendern.


Tässä pari päivää sitten istuessamme nuorisokultuurin kehdossa, After Eightissä lounaalla, seurassamme oli kaksi nimeltä mainitsematonta keski-iän ehtoopuolella olevaa herrasmiestä.

Siinä samassa kun nuoremman kolleegani kanssa mietittiin milloin me pienten lasten isät ehditään hengittää vanhempainiltojen, junnutreenien ja omien menojen ristitulessa nämä kaksi paikalliskultuurin suurkuluttajaa vaihtoivat kokemuksia menevässä olevalta viikolta, ja aistittavissa oli tietynlaista tuskanhien omaista ahdistusta.

Miten joka paikkaan ehtisi kun kaikkialle haluaisi mennä?

Eller som när min kära svärmor igår ex tempore bjöd in min sambo på en teaterupplevelse, de åkte iväg till Brandkårshuset för att se Johan Fagerudd, men måste googla efter pjäsen vad det riktigt var de hade sett.

De trodde det skulle handla om Martin Luther, men det var Strindberg på scen.

Pysy nyt siinä kärryillä...

Det jag helt enkelt vill säga är att ni kan glömma utropstecknen och istället tänka i termer av understrykning.

Ei nämä Runeberginviikot mitään huipentumia ole.

TÄTÄ TÄMÄ ON.

Vuoden ympäri, viikkoa viikon perään, ilta illan jälkeen. Ja se on aivan ihanaa.


Att hävda att Jakobs Dagar och Runebergsveckan enbart skulle vara höjdpunkter skulle vara att förringa allt det fantastiska som händer utanför ramarna för dessa arrangemang.

All heder åt Finn Jakobstad och arbetsgruppen för Runebergsveckan med Marja-Leena Pitkäaho i spetsen för det synliggörande arbete ni utför, det skall ni ha ett varmt tack och en stor applåd för, missförstå mig rätt.

Johan Ludvig Runeberg oli pioneeri ja tienraivaaja monella tavalla. Häneen henkilöityy niin monta mahtavaa ja kansallisromantista yksityiskohtaa että ”gossen från Jakobstad” on liputuspäivänsä, patsaansa, juhlallisuutensa ja torttunsa ansainnut.

Tässä itsenäisen suomemme juhlavuonna on myös rohkaisevaa katsella ympärilleen ja huomata miten tämä luovuuden jatkumo, Sundien ja Stürmereiden ja muiden jalanjälkiä seuraten, sekä elää että kukoistaa.


Vår stad och vår bygd kryllar av människor som är sitt eget livs Runeberg – de må kanske inte sitta ute bland Saarijärvis moar och blicka ut över en romantisk landsbygd, eller häckande vid en källa blicka upp mot himlen för att sen störta in och dyka över bläckhornet  - idag tar man en bild på Instagram med hashtag #NoFilter

Ei.

Tämän päivän Runebergit tulevat eri muodoissa.

Tommi Liimattas skildringar av min egen uppväxtmiljö i Kråkholmen.

Malin Klingenberg ja hänen palkitut mielikuvitukselliset lastenkirjat.

Johanna Högvägs mångfascetterade och internationellt erkända mönster och design.

Sara Forsbergin YouTube-videot.

Johan Fagerudds skådespeleri både nära och fjärran.

Fredrik Furun ja Håkan Strengin kirjoittamat laulut.

Majia Rak och Ann Bäck och den underbara och jordnära design de bjuder på.


Listan kan göras hur lång som helst och expanderar man det geografiska uppsamlingsområdet lite, inser man att Österbotten är Östertoppen på att hitta inspiration och få utlopp för det i konstnärligt uttryck.

En halua millään tavalla väheksyä Johan Ludvig Runebergin saavutuksia kirjallisuuden ja runouden saralla - mutta haluan myös varoittaa liiallisesta nostalgiaan sortumisesta ja vanhan ja vakiintuneen esilletuomisesta.

Mycket, men inte allt, var bättre förr.

Det finns en risk att man inte ser skogen för alla träd.

Så njut, omfamna och utforska det kulturella Finland och framförallt det kulturella Jakobstad.

För det nya seklets Runebergare sitter redan vid SIN källa och ser på molnens tåg.

11.02.2017

Publicerad 12.02.2017 kl. 20:23

För att citera Ice Cube: It was a good day

Skidåkning, barnkalasorgie, festtal, trevliga återseenden, god middag, Premier League-fotboll och Melodifestival. Helt OK med andra ord.

Vilken lördag var det inte, och då är den inte ens över ännu!

Dagens inleddes i skidspåret.

Jag lyckades valla bort sönerna, som i ren frustration och nyttjandes så fula ord de vid 5 och 8 års ålder klarar av avbröt efter tre kilometer och klättrade på en snöhög med mamma medan jag fortsatte i ytterligare fem kilometer på perfekta skidor.

Idag var skidorna så bra att de helt enkelt hade fört mig framåt hur länge som helst, även om orken tröt.

Eftermiddagen för resten av familjen gick långt i kalaslogistikens tecken när små polare skulle firas med frekvensen 12.00 – 14.00, 13.00 – 14:30 och 15:00 – 17:00.

Medan sönerna firade kalas firade jag Runeberg. Missade i och för sig Runebergsdagen med en hel vecka, men det var otroligt festligt att få göra comeback på scenen i Tobaksmagasinet efter en paus på nästan 22 år.

Tack till arrangörerna för inbjudan att tala och hatten av för Sångens Vänner och de övriga som uppträdde på festen och grattis till föreningen Jakarte, en värdig kulturpristagare för år 2017.

Talet då? Det fungerade som det skulle, smidigt på två språk utan desto större översättningar, gick över nyhetströskeln, många människor blev glada och ville skaka hand och jag fick en blomma och Alfred Backas bok som tack, whats not to like?

Höjdpunkten vid Tobaksmagasinet var onekligen ändå det kära återseendet med min lågstadielärare Gretel, som lotsade mig in på lärdomens stigar under årskurserna 1-4.

En annan höjdpunkt var också att hela festen genomfördes iklädd ”Kostym B”, onämnd i ett tidigare blogginlägg.

Självförtroendemässig höjdare, gjorde säkerligen talet 2,9 procent bättre när ens yttre habitus andades pondus och inre cred.

Nu är det slutet på Liverpool-Tottenham samt Melodifestivalen som får föra den här lördagen i mål.

Skepp ohoj, Pleppo Toy


DAGENS SEX

Dagens vikt: 102,7 kg.

Dagens motion: 3 + 5 km i skidpåret i Vestersundsby.

Dagens feelis: Nostalgisk, vistelsen vid Tobaksmagasinet påminde mig om en svunnen tid och fina vänner och minnen jag bär med mig för livet.

Dagens soundtrack: Westbam – Celebration Generation och en hel del annan ravemusik från 1995.

Dagens jobb: Festtala. Alltid lika spännande, smickrande och roligt.

Dagens lästips: Alfred Backas Finland-bok, slår Herman Lindqvist just nu på Akademen

Publicerad 11.02.2017 kl. 20:42

Fundamentalta funderingar för fet festtalare

Nu har jag ett dilemma. Ett ganska märkligt läge. Min kroppshydda just nu har ställt mig inför svåra beslut med tanke på lördagens tal på Runebergfesten i Jakobstad.

Att pendla mellan vikter är ingen promenad i (Runebergs)parken. När jag i samband med att Noah föddes 2011 fick behandling för min grava sömnapné och tappade vikt utav bara fan, fick jag på löpande band och kontinuerligt förnya garderoben.

De plagg som införskaffades under den senaste bottennoteringen viktmässigt har i princip fått ligga orörda i skåpet sen flytten till Jakobstad på grund av, ja, på grund av livet och författaren till den här bloggen i allmänhet.

NU är problemet att jag är på väg mot en betydligt mindre klädstorlek än jag vant mig med, men JAG ÄR INTE DÄR ÄNNU.

Mitt lördagsdilemma försökte jag i all sin enkelhet illustrera i ledmotivet till dagens blogg. Jag har alltså fyra klädalternativ att ty mig till, men inget av dom landar i mitten på grafen, den så kallade heta zonen där allting helt enkelt vore perfekt och prima.

Här en sammanfattning:

  • Kostym A – en hängig gammal sak som följt mig genom åren och alltid räddat mig, framförallt på tillställningar där jag kunnat glida omkring i bakgrunden och inte synas (begravningar, köruppträdanden) – trotjänare, men just nu hängig och helt enkelt för stor.
  • Kostym B – införskaffad när vikten låg kring 96 kg för ett sommarbröllop i Gerby, jag har troligtvis aldrig varit så kåt på min egen spegelbild som den gången, men just nu är jag åtta kilo kort från en jackpot och ser ansträngd och överviktig ut i den.
  • Smoking – garderobens Lexus, favoritplagget som fungerar nästan alltid och bärs med gracé och pondus, dessvärre inte klockan 15.00 på en eftermiddag vid Tobaksmagasinet – fin, men FÖR FIN.
  • Kavaj och byxa – klassikern som kommer i många versioner, finns olika nyanser på rocken och på byxorna men känns obönhörligen underdressed för festen, jag har aldrig varit besvärad av att vara FÖR stiligt klädd men ofta fått uppleva utanförskap och villrådighet när man inte nått upp till par vad dresscoden beträffar.

Ni förstår min vånda (eller så gör ni det inte).

Skall jag bära en kostym som inte sitter utan hänger, en kostym som får mig att se fet ut, gå en oviss framtid till mötes som en underklädd och mot Johan Ludvig respektlöst clown eller framstå som en pretentiös streber?

Pick your poison liksom.

Min poison för kvällen är däremot en rejäl XO.

Pappas gamla knep när han rosade marknaden som telefonförsäljare för tidningen Keskipohjanmaa back-in-the-day var att hälla upp ett rejält järn, gå in i kontoret och stänga om sig och komma ut några timmar senare med ett adresserna till ett dussin nya prenumeranter.

Nu hoppas jag att Frankrikes gåva till eftervärlden får orden att landa på pappret i vacker ordning med tanke på lördagen.

Finns ingenting sämre än en talare som inte är förberedd.

Eller jo, visst finns det. En DÅLIGT KLÄDD talare som inte är förberedd.

Peace out.


DAGENS SEX

Dagens vikt: 102,6 kg

Dagens motion: Bodypump 100 

Dagens feelis: Whats not to like med "vaddasfriidaan", vet du inte vad det är kan du söka på Wikipedia när jag väl uppdaterat den.

Dagens soundtrack: Återupplivade min kärlek för Wyclef Jean, så otroligt mycket så otroligt bra musik den mannen gjort!

Dagens jobb: Editering, radiojobb och småningom fokus på nästa vecka.

Dagens lästips: Veikkaaja, som jag ännu kallar den, tidningen jag prenumererat på från och till sen 1991 är fortfarande både aktuell, relevant och gedigen.

Publicerad 09.02.2017 kl. 20:59

Rave like Runeberg och Bodyattack med 113 dagar kvar

På lördag skall jag hålla tal. Då kommer det att ha gått 21 år, 10 månader och 2 dagar sen jag senast klev av scenen efter ett uppträdande på Tobaksmagasinet. Tror ändå att lördagen kommer att gå i lite andra tecken än RaveNation ’95...

Jag har skrivit två och ett halvt stycke på mitt tal.

Hittills kretsar det massor med tankar i mitt huvud men jag har jävligt svårt att samla dom på ett stringent och förståeligt sätt just nu.

Idag på jobbet fick jag plötsligt inspiration och höll ungefär 3 minuter av mitt tal, så där spontant med inlevelse, ymniga handgester och patos på min bästa finska (för mig själv i studion).

Nu borde jag bara komma ihåg vad det var jag raljerade om också.

Motionsmässigt blev det Bodyattack för hela slanten, hälen på höger fot trivdes bra under sitt plåster och knäna höll relativt bra för de många sidledsrörelserna.

BodyPump har bättre och mer varierande musik, men det kan inte hjälpas att jag har en liten svaghet för dansmusik med beats över 150 bpm.

"It may come as a shock to some", men i mitt förra liv var jag faktiskt DJ under artistnamnet DJ Ace och gjorde en kort och intensiv karriär också på den lilla ravescenen i Jakobstad.

Det var också då jag stod på scen förra gången vid Tobaksmagasinet, vilket ni kan ta del av i klippet nedan.

(Big shoutouts to my fellow tableturners Jube, Janne, DJ Eastman, DJ Johan, DJ Sami and Micki from the Love-room)

Så om ni kommer till Runebergsfesten på lördagen finns det förståss en risk att vistelsen i detta av mina ungdomssynder svärtade näste igen triggar något märkligt i mig, och jag börjar blåsa i en visselpipa och skrika fraser som:

”PARTYPEOPLEEEE, LET ME HEAR YOU MAKE SOME NOISE!”

“MOVE TO THE FUCKIN BEAT, THAT’S RIGHT!”

“BLOW MY WHISTLE B*TCH!!”

Kanske ändå inte. Jag tror mamma kommer att vara i publiken.

Ha de gott, igelkott.


DAGENS SEX

Dagens vikt: 103,2 kg.

Dagens motion: Bodyattack på Studion med hårt tejpatd häl och utsatta knän, sjukt kul hur som helst även om jag svettas som ett vattenfall (probably the point också).

Dagens feelis: Mer än bra, slog Nico två gånger i Fifa.

Dagens soundtrack: Justin Timberlake – Can’t stop the feeling, svårt att inte gilla.

Dagens jobb: Knacka-webbtexter-i-arla-morgonstund kind of tur, roligt också att alpina VM kom igång med en skräll, jag hatar förutsägbara mästerskap.

Dagens lästips: Håkan Bråkan-böckerna. Hillarious!

Publicerad 07.02.2017 kl. 21:52

Helgen gick, kilona likaså och 114 dagar återstår

Måndag plötsligt igen, en dag som saknar signifikans för den som jobbat helg. En rolig jobbhelg dessutom, men hemskt mycket motion blev det inte. Ändå går vågen skrämmande nära 100 kg redan.

Projektet med ökad motion och minskad vikt framskrider.

Jobbhelgen gjorde att motionen i praktiken blev ett enda blygsamt men svettigt intervallpass på crosstrainern medan helgen annars varvades med juniorfotboll, juniorinnebandy och Melodifestivalen (förutsägbart slutresultat, medioker show).

När jag på morgonen steg på vågen visade den trots allt på nya siffror, 3,6 kg kvar till den magiska gränsen just nu känns otroligt spännande.

Ikväll blir det som vanligt körsång, Brödernas vårkonsert den 1 april närma sig med stormsteg.

Har lite svårt att samla tankarna kring något just nu, men lektor Sunabacka från Jakarte som jag träffade idag påminde mig om att jag borde samla lite tankar. På två språk. Till pappers. Festtalet på lördagens Runebergsfest vid Tobaksmagasinet skriver dessvärre inte sig själv.

Några tankar samlade jag åtminstone i jobbets tecken, trevligt mycket respons på kolumn om Matias Strandvall, kolla gärna in den också.


DAGENS SEX

Dagens vikt: 103,6 kg, går lite snabbare än planerat detta.

Dagens motion: En sån dag då det blir lite svårt, men månne inte det blir en vända på crosstrainern innan läggdags.

Dagens feelis: Bra, måndagar känns inte direkt som måndagar när man jobbar hela helgen.

Dagens soundtrack: Mike and the Mechanics i Radio Vega

Dagens jobb: “Write, edit, publish, repeat” i äkta FatBoySlim-anda

Dagens lästips: Fänrik Ståhls sägner, vad annars?

Publicerad 06.02.2017 kl. 17:54

Hell yes! Tre veckor och fem kilo!

Den 12 januari 2017 simmade jag 1 500 meter och beslöt mig för att börja blogga igen om mitt nya liv och jakten på vikter under 100 kg. Idag simmade jag igen 1500 meter och gjorde det med 5,1 kg mindre ”junk in the trunk”.

Det är egentligen kosmetiskt, det här med siffror.

Jag har med egna ögon kunnat se och känna av förändringen som är ett resultat av konsekvent och varierad motion och en återgång till en hälsosammare kosthållning.

Men att stirra ner på vågen och faktiskt se siffrorna 104,9 kg stirra en i fejset var den där kicken jag verkligen behövde. Inte för att jag för den delen skulle ha problem med motivationen just nu, men ändå.Så här ser fem kilo ut.

Ett Instagramförsök att illustrerar fem kilo.

Resultat är resultat.

Rent konkret fortsätter projektet vidare med samma frenesi som tidigare, mellandagarna i motionen dyker upp med jämna mellanrum och är arbetsbetingade. Annars siktar jag på att på ett eller annat sätt röra på mig varje dag.

Efter lunchen blir det att ta ett kliv bakåt och låta andra idrotta och själv fokusera på mitt jobb.

Med lite planering och välvilja från de aktiva kommer vi idag att göra inte mindre än fyra rejäla nedslag i Vasas idrottsliv och prata junior-VM i ishockey, FM-ligans grundserieslutspurt, den stundande fotbollsligasäsongen och friidrotts-EM i Belgrad.

Kan fortfarande tycka att Vasaborna ibland har svårt att se skogen för alla träd.

Förutom allt energisnack och fokus på universitetsutbildningen är och förblir Vasa en alldeles fantastisk idrottstad med bra infrastruktur, bredd i utövandet och kvitton på framgång på många fronter.

Så dit bär det av idag, till österbottens idrotts-Mecka.

Vi kanske syns i vimlet!

Ha en skön torsdag.


DAGENS SEX

Dagens vikt: 104,9 kg. Sweet!

Dagens motion: 1500 meter zensimning. Jag skriver zen, för min bana hade jag för mig själv samtidigt som en grupp gjorde vattenjumpa på min högra sida och en massa vattenlöpare kutade på till vänster om mig. Men där i mitten, i stunden, fann jag ro i utövande och bara flöt på. Vilket är tur. Annars hade jag drunknat.

Dagens feelis: Taggad. Rolig dag och kväll på gång med hoppeligen många trevliga möten.

Dagens soundtrack: Donkeyboy – Downtown (trots att jag glömt dansstegen)

Dagens jobb: VPS, Vasa Sport och Botnia Games, härlig trippel!

Dagens lästips: Läs och läs, men LÄSTE om en alldeles fantastisk utställning på Tobaksmagasinet i Jakobstad, ”Staden berättar” verkar vara ett måste för alla Jeppisbor och nostalgiker. Och have no fear, utställningen ligger framme till den 8 januari 2018, så ni hinner nog.
Publicerad 02.02.2017 kl. 10:00

PS. Säg ingenting åt svärmor

Hemmapynjande och promenad. Där förmiddagen i ett nötskal. Laddar just nu för kvällsjobb, dricker kaffe och lyssnar på No Doubt och betänker belysningslösningar i Baggholmen. Fin alliteration där.

Sakta men säkert städade jag de (näst)sista spåren av julen ut ur huset och fick äntligen upp våra 70-talslampor i fönstret. De fungerar faktiskt fantastisk bra på tre olika sätt.

Dels ger de en efterlängtad mysbelysning för ett vardagsrum med fyra meter takhöjd. Speciellt bra fungerar de som insynsskydd, bara vi lyckas införskaffa de hängande krukväxter som skall monteras i den nedre delen av lampan (tips anyone?).

Och växter skadar ju inte!

Min svärmor är av den generationen vars levnadsmantra enkelt kunde vara att ”ingenting skall slängas bort”. Mina föräldrar är exakt likadana, låt vara en light-version, vilket leder till att vi inom släkten utspritt på olika adresser har en kopiös mängd saker.

En av svärmors teser är också tilltron till en cyklisk samhällellig konsumtion, eller för att låna hennes ord: ”allting kombe tebaaks”.

Och visst fan har hon ju rätt på sätt och vis. Trender inom t.ex. inredning och kläder har en förmåga att komma och gå men likväl komma tillbaka.

Så nu pryds vårt vardagsrum av lampor från det ädla 1970-talet som säkerligen bedömdes som snygga och praktiska då, och jag måste medge: de är snygga och praktiska också 2017.

Men snälla, nämn inget om det här åt svärmor...

Till saken hör att också taklampan i vardagsrummet är ett sönderslaget och förvandlat loppisfynd från, just det: 1970-talet...

Dagens motionsplaner förändrades i all hast på grund av sjukdom, så zumban får vänta på sig. Istället blev det en rejäl promenad med löpskorna jag ämnar kuta Karhunkierros med.

On the upside: Ett 10 km ägg ligger nu på 5,8 km och jag fångade 11 nya Pokemons och njöt av vintervädret.

On the downside: Se bilden nedan.


DAGENS SEX

Dagens vikt: 105,1 kg, imorgon skall det tammefan börja på en FYRA!

Dagens motion: En rask pokenad på en dryg timme. Ingen zumba när instruktören blev sjuk.

Dagens feelis: Nöjd. Fixat saker hemma, motionerat och ätit och skall ännu jobba lite innan vi stänger boken på denna onsdag.

Dagens soundtrack: Min A-lista på Spotify fungerar alltid. Dessutom är det skönt att trigga minnen som har med vissa episoder i ens liv att göra, som t.ex. med Westbams ”Celebration generation”.

Dagens jobb: Kvällsskifte på kontoret. Innan det relativt nöjd med en uppsatt hylla och de ovannämnda retrolamporna.

Dagens lästips: Conn Iggulden, historiska romserierna om Caesar, Djingis och Rosornas krig är fantastiskt bra, den förstnämnda kanske vassat ändå.

Publicerad 01.02.2017 kl. 13:40

KCR, zumba och en ytterst normal tisdag med 119 dagar kvar

I somras sprang jag EsseRun med min syster, vilket var nästan första gången hon och jag löpt tillsammans överhuvudtaget. Den aktiviteten får nu en uppföljare, då hon alldeles nyss lurade med mig på Kokkola City Run i maj!

Egentligen passar KCR 2017 perfekt in i programmet med tanke på Karhunkierros. Två veckor innan Kuusamo-äventyret sitter 10 kilometer i gott sällskap riktigt bra, rutten och sånt vet jag ingenting om men månne inte man kan springa i Karleby också.

För ett par år sedan var jag också anmäld till HCR och en halvmaraton i Helsingfors, men den gången blev det ingen resa på grund av ett hälsobesvär i nedre regionerna som rimmar på humanoider.

Hoppas på bättre lycka denna gång. I maj blir det hursomhelst en skön trippelhelg med #KCR2017, #Stafettkarneval och #Karhunkierros under tre på varandra följande helger.

Ikväll får motionen bestå av ett varv på crosstrainern till takterna av en ny episod av Ted och Kaj. Fick allvarlig abstinens av förra veckans lucka i utbudet, men botade det med ett gammalt avsnitt (30:an är en sann klassiker).

En sann klassiker kan också Liverpool – Chelsea bli ikväll, Nico berättade att han skrivit en saga på modersmålet för två veckor sedan där matchen slutade 3-4, så det blev att sätta en femma på det. Måste väl finna mig i att dela åtta lakan på mitten med honom ifall tipset sitter.

Pojkarna har speldag på tisdagar här hemma och jag hade lite hoppats att Nico skulle välja FIFA, så jag skulle få piska upp honom på allvar, men nu har de tjoat och tjimmat och spelat det alldeles lysande "Toy Story 3" i två timmar, så det blir att spara fotbollen till en annan dag....

Imorgon blir det kvällsjobb för staten och då tänker jag återuppliva zumban som motionsform på morgonen klockan 10:00.

Att män av mitt omfång och med min fysik deltar i de mer dansanta timmarna på gymmet hör inte till vanligheterna, men hittills har det gått bra när jag zumbat på Yles tyky-gymnastik, så månne det inte skall gå bra imorgonbitti också.

#VisstKanGubbarZumba


DAGENS SEX:

Dagens vikt: 106 kg, lite stagnation just nu, men bilden jag såg i spegeln på gårdagens bodypump börjar likna något!

Dagens motion: Det skulle vara den där crosstrainern då, följt av zumba imorgon.

Dagels feelis: Nöjd, saker och ting föll på plats på jobbet, har nio dagar i streck på jobb att se fram emot, men jag klagar inte.

Dages soundtrack: Burak Yeter – Tuesday (vad annars?)

Dagens jobb: Ringa, fixa, maila, messa – och se allt falla på plats perfekt. Glad! Sen borde jag fixa upp svärmors retro-lampor i fönstret småningom, kan bli hur snygga som helst!

Dagens lästips: Edgar Allan Poe. Allt med Edgar Allan Poe. Till och med ännu vassare som ljudbok med bra uppläsare.

Publicerad 31.01.2017 kl. 19:00

Hylla den som hyllas bör och 10 km i spåret

Inte mycket att rapportera om från Baggholmen. Efter två dagars galenskap i festskrud var det skönt med dag som bara flöt förbi. Gårdagen går till historien under rubriken "minnesvärd" tack vare entertainern Håkan Streng.

Juniorfotboll på morgonen som vanligt, då det är söndag.

Roligt att igen ha FF Jaros representationslagsspelare med och spela med kidsen. De kanske inte tänker på att det har någon betydelse, och det har det nödvändigtvis inte för dom. Men för våra 8-9 åringar hade det stor betydelse, så tack för det.

Slog mig ner på en kaffekopp med en vis ung man med perspektiv på både ett och annat idag, framförallt elitidrott. Note to self: drick mera kaffe och träffa mera människor.

På tal om människor, efter gårdagen är jag ännu mer full av beundran för den eminente Håkan Streng.

Låt vara att hans musik inte riktigt är min genre-of-choice, men jag kan inte låta bli att beröras av hans utstrålning och energi. Igår drog den färske 70-åringen igenom två välfyllda gig på Schaumansalen och stod i praktiken på scen från 14:00 – 21:30 med korta pauser mellan varven.

Snacka om maffig avslutning när två körer på runt 90 sångare hyllar Håkan i aulan vid Campus Allegro och helt enkelt inte vill sluta sjunga ”Ro ro, råka på, langan väg till Purmo”.

Vi är dåliga på det där i Finland faktiskt och alldeles speciellt här i Jakostad.

Att se storheten rakt framför oss.

Alltför ofta hyllas människor först när det är för sent. När deras livsgärning kommit till sitt slut.

Håkan Streng är sina 70 år till trots full av liv och livsglädje, och har jag ens hälften av hans krafter kvar när jag själv en dag fyller sjuttio får jag skatta mig lycklig.

Håkan Streng är en levande legend, full av liv och glädje och det är en ära att få känna honom och dela körtrall med honom med jämna mellanrum.

There. I said it.


DAGENS SEX:

Dagens vikt: 106,2, minor setback och god helgmat.

Dagens motion: Tog mig motvilligt ut till Vestersundsby, men flöt trots dåligt före på 10 km. Bra jag! Föret var sen ungefär lika bra och skarpt som den pissiga selfien nedan...

Dagens feelis: Rofylld, även om helgen varit allt annat än.

Dagens soundtrack: Håkan Streng ekar ännu i öronen, vilken entertainer!

Dagens jobb: En kaffekopp med påtår och samtal. Viktigt och insiktsfullt.

Dagens lästips: Allt om Historia, perfekt toalettlitteratur.

Publicerad 29.01.2017 kl. 21:46

Läste en gång att ”de som är mest aktiva inom sociala medier är narcissister med dåligt självförtroende”. Det stämmer. Född 1978. Tvåbarnspappa. Nico och Noah. Sambo och Jakobstadsbo i själ och hjärta. Ordbrukare i yrkeslivet.

kontakt:

anttikoivukangas @ gmail.com

Kolla in mig på Instagram

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

 

Kategorier

Senaste kommentarer

Februari 2017

En dag på fyra bilderPäiväni pedagogina Petolahdessa  - en highfive till alla lärare däruteFörsvar är bästa anfall med 94 dagar kvar97Fynd på fynd på fynd och 100 dagar kvarOn the road again...Staden Jakobstad som kulturstad - Pietarsaari kultuurikaupunkinaFör att citera Ice Cube: It was a good dayFundamentalta funderingar för fet festtalareRave like Runeberg och Bodyattack med 113 dagar kvarHelgen gick, kilona likaså och 114 dagar återstårHell yes! Tre veckor och fem kilo! PS. Säg ingenting åt svärmor

Januari 2017

KCR, zumba och en ytterst normal tisdag med 119 dagar kvarHylla den som hyllas bör och 10 km i spåretNykarleby, Star Trek och känslan av att vara fem kilo lättareMycket på gång med 123 dagar kvarTillbaka i sadeln, årets första löprunda med 124 dagar kvarRené Artois – in memoriam”Min sallad suger” – en memo för alla vänner av gröntOm att vara född med tummen mitt i röven – med 126 dagar kvarFF Jaro – SJK 0-1 (0-1), några korta reflektionerPervers förkärlek för unboxing, målvaktsträning och 128 dagar kvarEn vecka, två kilo och 128 dagar kvarNågra rader före innebandyn med 129 dagar kvarAnfall är bästa försvar med 130 dagar kvarMellandag för prylbögen med 131 dagar kvarVärlden måste få vetaRusning vid akuten och i skidspåret – och 132 dagarFF Jaro - OPS 4-0 - några tankar och reflektionerArla morgonstunder, 24601 och 133 dagarKAJ, Nykarleby och 134 dagarBodypump, sprutkanna och 135 dagar110 kilogram, 1500 meter och 136 dagar

Oktober 2016

Ida Backman

Maj 2016

Jakobstad - Pietarsaari, 12 points

April 2016

Kryss i premiären

Februari 2016

Ungefär 20 frågor till mig själv om mig själv

Januari 2016

FF Jaro - KPV 0-3 (0-0) - parempi voitti5 frågor till Ratatas nyaste bloggare