Vi är många och kan bli fler - låt målen betyda någonting

Jag gick igår ut med ett privat upprop på min Facebook-vägg, som har fått bra gensvar. Läs på nedan och häng med och hjälp långtidssjuka barn och deras familjer i deras tuffa vardag. Det är busenkelt!

Så här skrev jag på min vägg igår:

Hej vänner! Jag har tänkt så här. Fotbollen gör mycket gott för folk i Jakobstadregionen, precis som Project Liv. Därför tänker jag skänka 1 euro till Project Liv för varje mål som FF Jaro gör i division ett den här säsongen.

Jag utmanar er alla att delta i den här utmaningen som varken välgörenhetsorganisationen eller fotbollsföreningen har något att göra med.

Jag bara tycker det kunde vara roligt och framförallt viktigt.

Skriv "jag är med" i kommentarsfältet och sen när dammet lagt sig efter säsongen ser vi hur långt det räcker, både för Jaro och Project Liv.

Att betalning sker är på ditt eget samvete, betalningsuppgifterna hittar du på webbplatsen www.projectliv.fi

Vill du vara med och hjälpa kan du klicka in dig på min FB här och ansluta dig. Eller så stöder du välgörenhet på ditt eget sätt.

Låt målen betyda något, och gör en insats för de små liven i deras tuffa vardag.

Ifjol gjorde FF Jaro 37 mål i division ett.

You do the math ❤️

#ToBringBackALostSmile

 

 

Publicerad 16.04.2018 kl. 06:32

7 observationer från FF Jaro - JS Hercules

En träningsmatch i april mellan ett ligasatsande division ett-lag och ett lag från Uleåborg är nog ingenting man behöver ödsla hemskt många spaltmillimeter på, men här kommer nu några.

1. Darvin Chavez is the business

- idag spelade den OS-guldvinnande mexikanske ytterbacken 90 minuter fotboll i Tellus, han är i bättre form nu än när han anlände och stod för en solid och tillräckligt imponerande insats med motståndet i bektande för att övertyga Jakobstadsborna om sin förträfflighet

2. Toni Takamäki är en franchise-mittback

- Johan Brunell skadade sig mitt i matchen, Pavle Milosavljevic kom inte alls till match på grund av en liten muskelkänning och Ilari Antila är fortfarande Ilari Antila - i skuggan av den trion kan det mycket väl visa sig att Toni Takamäki blir det fundament som FF Jaros defensiv bygger på i sommar - kolugn, orubblig, respektingivande och både tillräckligt stor och snabb. Mot slutet av matchen klev testspelande Kareem Moses in i mittförsvaret och verkar vara kapabel att sköta också den uppgiften, även om han i ärlighetens namn inte testades speciellt mycket

3. Seth Paintsil gör vad han vill i Tellushallen

- frågan man omedelbart ställer sig är huruvida 21-åringen från Ghana kan ta med sig den gryende storformen ut på gräsplanerna mot tuffare motstånd, mot JS Hercules var det lekstuga med tre mål och lika många målgivande passningar på 79 spelade minuter, ytterbackarna i division ett har blivit varnade...

4. Idag hittade man tio svarta spelskjortor i Uleåborg

- dagens roligaste situationer i Tellushallen var onekligen gästernas spelarbyten, varje gång en spelare lämnade planen fick han ta av sig tröjan och ge det redan svettiga svarta klädesplagget åt inhopparen - man blir onekligen lite nyfiken på orsakerna bakom situationen

5. Ibland blir man imponerad av individuella kvaliteter

- Jonas Emets tillslag, Toni Sjöstedts löpsteg, Thomas Kulas positionella medvetenhet, slår man ihop de tre egenskaperna skulle man ha en sjuhelvetes duktig mittfältare, även om Emet slog 80 procent av sina passningar mot Hercules med yttersidan och Sjöstedt borde bli mer ekonomisk i sin löpning 

6. Fotboll inomhus är insiktsfullt

- att man kommer så nära spelet och spelarna som man gör under vinterns tränings- och cupmatcher får en att spekulera och dra en hel del slutsatser på basis av det innerspår till fotbollsmatchen man bjuds på - tränarnas kommentarer och vad spelarna säger åt varandra (i både gott och ont) skvallrar alltid om något

7. Serien får gärna börja redan

- idag sparkade ligafotbollen igång i Vasa med Sebastian Strandvall som första målskytt, men vänner av den för året väldigt spännande och intrikata Ettan får ge sig till tåls fram till den 28 april - nästa helg vilar Jaro, men spelar sen ännu den 21 april en träningsmatch mot SJK:s akademi innan premiären i Helsingfors

Fotnot: FF Jaro vann matchen med 6-0 (4-0), målen gjordes av Seth Paintisl x3, Sasa Jovovic, Thomas Kula och Christopher Mandiangu

Publicerad 07.04.2018 kl. 15:21

Observationer, reservationer och intryck från VPS-Jaro

Lite skamligt att erkänna att jag på långfredagen såg både VPS och FF Jaro i elden för första gången denna vinter, men bättre sent än aldrig. VPS vann med 3-0 (1-0) och var framförallt bra på att utnyttja gästernas misstag.

Rent spelmässigt skulle VPS vara mer färdiga än Jaro vid tidpunkten för säsongens sista derby. För Vasalaget börjar säsongen nästa helg medan det röda laget fortsätter att ladda för premiär i division ett lite senare.

Det är roligt att läsa både Westerholm och Bredbacka efter matchen.

Vasareportern lyfter fram VPS prestation som stabil, men i mitt tycke sätter den tillreste norrifrån fingret bättre på sanningen: Jaro bjöd VPS på de fullträffar laget mäktade med (3-0 målet undantaget, men det var kosmetiskt).

Alla målen kan ni kolla via till exempel ligakvalhjälten Rami Loukes twitterkonto.

Vi 1-0 målet drabbas Johan Brunell och Pavle Milosavljevic av gemensamt och synkroniserat hjärnsläpp, vid 2-0 målet ser man inte Ilari Antilas horribla slarv och vid 3-0 målet får han också agera rundningmärke (och inte Toni Takamäki, som jag tidigare felaktigt påstod).

Förutom baklängesmålen hade VPS några halvchanser, en bommad straff samt ett friläge (som uppstod efter, hör och häpna, ett dåligt inkast till mittförsvaret) som Emil Öhberg parerade väl.

Om VPS kan man konstatera att grunden från fjolåret är entakt även om personalen genomgått en rejäl omsättning. 

"Ei taaksepäin, eteenpäin saatana!", ropade en ung kvinna bakom mig i ett skede av andra halvlek och visst tenderar det randiga Vasalaget fortfarande ofta spela i sid- och hemled i jakten på bättre utgångslägen i anfallet.

Sebastian Strandvall skar mer inåt från högerflanken i första halvlek medan Juha Hakola till vänster jobbade mer på djupet i samma halvlek. 

Det innebar att Toni Sjöstedt hade en svettigare dag på jobbet än vad Samba Sillah hade, men bägge skötte sig i mitt tycke hyfsat. Bägge tog sig stora friheter i offensiven och kan bli att räkna med under sommaren, men när de väl går framåt måste de kunna räkna med ett mittlås som håller bättre än vad Milosavljevic-Brunell gjorde idag.

Timi Lahti var för VPS ledarbjässen och säkerheten själv och också mål-Volotinen lyckades några slarv till trots ge ett skapligt intryck, vilket också Vuorinen noterade i VBL:s matchtext.

(uttrycket mål-Volotinen, eller mål-Öhberg eller mål-Neuer är ett jag aldrig, aldrig, aldrig själv använder, men dagens första och enda nyttjande av uttryckssättet på 2000-talet får stå som en homage till min första förman Patrik Sundqvist och en kär gammal vän, Fredrik Furu)

Douglas Caé är sen ett namn ni skall lägga på minnet, och kanske till och med på en kupong när man funderar på skyttekung för sommaren. Av de ungefär 37 mål som VPS kommer att göra under sommaren gör han med nuvarande takter och skadefri enkelt 16 av dom (och spelar fram till ytterligare tio).

Också Sasa Jovovic gjorde ett bra intryck på mig. Hans höga kravnivå, gedigna arbete över 90 minuter och bestämda men pedagogiska sätt att ge feedback åt sina yngre lagkamrater får mig att tro på en bra sommar för honom. Han är som en Frank Jonke med arbetsmoral...

Centralt fanns det en kung på mittbanan och det var Thomas Kula. Bestämd, förutseende och fantastiskt arbetsam i sina bästa stunder kommer han att vara den motor som håller Jaros buss med texten "På väg till ligan" i rullning.

Japanen Kazuki Takahashi verkar veta exakt vad han skall göra men är fortfarande för ängslig för att verkställa. Tekniken finns där, men tempoväxlingarna förblev ett frågetecken.

Också Kim Bölings insats förblev något av ett frågetecken. Han gjorde i och för sig inte mycket fel, men inte många rätt heller. 

VPS centrala mittfält skriker efter en bollsäker ledargestalt, oklar om någon av de unga potentanterna kommer att vara den uppgiften mogen.

FF Jaros yttrar hade en sämre dag på jobbet. Seth Paintsil gick på halvfart, men har kapaciteten och kan enligt rykten under vintern troligtvis vid behov gå på vatten. Christopher Mandiangu förblev en anonym gestalt med mycket att bevisa.

Dessa spridda intryck från dagens drabbning får mig inte att ändra uppfattning om att VPS kommer att få det tufft i serien. Inte nedflyttnings-tufft, men nog "nedre halvan och ängsliga matcher i september-oktober"-tufft.

Jaro har byggt en öppningselva som kan verkställa devisen "Vi skall tillbaka", men beyond den första besättningen blir man aningen mörkrädd.

Jaro spelar ännu två träningsmatcher före premiären i Helsingfors den 28 april och lär ha 1-2 spelare på ingång ännu.

VPS är redo för premiär i ligan. 

Åtminstone tar man med sig den goda känslan av en seger till nästa veckoslut när FC Inter gästar.

ps. Ett litet tips åt VPS som matcharrangör, ypperliga arrangemang men om man betalar 10 euro för sitt inträde tycker jag personligen att ett programblad är det minsta ni kan se till att ro fram åt publiken, speciellt med tanke på att halva truppen förändrats sen fjolåret.

Matchfakta

VPS - FF Jaro 3-0 (1-0)

VPSSamu Volotinen – Jesper Engström, Timi Lahti (71 min Eero-Matti Auvinen), Elhadji Ciss, Aubrey David – Jerry Voutilainen (v) (70 min Fabrice Gatambiye), Omar Jama, Aatu Laatikainen – Juha Hakola (45 min Berkant Güner), Sebastian Strandvall (80 min Momodou Sarr) – Ibrahima Gueye (71 min Douglas Caé)

Jaro: Emil Öhberg (77 min William Rosenlöf); Toni Sjöstedt (62 min Jusa Ihalainen), Johan Brunell (81 min Ilari Antila), Pavle Milosavljevic (46 min Toni Takamäki), Samba Sillah (77 Dárvin Chávez); Kim Böling (v), Thomas Kula (v)(62 min Viktor Strömbäck), Kazuki Takahashi (v)(77 min Jonas Emet); Christopher Mandiangu (68 min Jim Myrevik), Seth Paintsil; Sasa Jovovic (v)

Publicerad 30.03.2018 kl. 21:03

Tre poddar på T som jag lyssnar på

För tillfället lyssnar jag på tre poddar som har exakt samma upplägg: alla består av en du, två män och goda vänner som pratar med varandra om tillvaron i allmänhet. Jag kanske borde vidga mitt perspektiv, men just nu är det dessa som gäller, och nedan listar jag varför.

 

 

Alla poddarna ger mig något unikt.

De rör sig i olika områden kulturellt, geografiskt och kontextuellt. Där som Janne Strang inte kan tåla Jare & VilleGalle är det artisten som Ville i TFS-podden lyssnat mest på under 2017 och något som Ted knappast hört om och än mindre kan uttala.

Eftersom poddarna ofta tar upp delvis samma ämnesområden (med viss dominans av kulturella frågor hos Ted och Kaj) får man intressanta infallsvinklar och synpunkter på det som sker i vardagen.

De återkommer med tillräcklig regelbundenhet för att bära mig igenom tråkiga tågresor (som nu) eller otaliga bilfärder upp och ner genom det österbottniska kulturlanskapet.

Och samtliga handlar uppfriskande lite om sport.

Klicka på länkarna för att komma åt respektive podd. Alla hittas också i top-17 på den finlandssvenska topplistan. 


Den första är en lång (!), intelligent, retoriskt förfinad samtidsbetraktande aktualitetspodd som ofta får mig att nicka instämmande och fungerar som en repetitionsförankring av det som händer i min omvärld just nu. Ofta bjuder Janne Strang och Peter Törnroth också på uppslag och diskussionsämnen som delvis eller helt gått mig förbi.

Bäst med Två nollor för mycket: Substansen, språket och samspelet

Svaghet: Ibland lite för lång och tradig.

Oftast förekommande: ”Eller hur?” samt ett stabilt  huvudstadsperspektiv

 

Den andra är ett slaviskt måste i min tillvaro. Lagom kort, tillräckligt intelligent utan att vara pretentiös och österbottnisk nog utan att bli regional. Humorn är inte alltid det bärande elementet, men Ted Forsström och Kaj Korkea-Aho är ändå alltid underhållande och lämnar lyssnaren och resonera med ett leende på läpparna.

Bäst med Ted och Kaj: När de är som bäst är de tårsprutande gåshudsbra.

Svaghet: Att de tog julpaus, vad fan är det!!??

Oftast förekommande: ”Referenser till 80-talet och Österbotten” och pluggar för eget författarskap

 

Den tredje är något av en smygtitt i mitt liv för 20 år sedan, när två inflyttade studeranden navigerar sig igenom Åbo studieliv och vardagens snårighet. Ville Poutanen och Elias J Forsman har ett språk som känns som mitt eget, samtidigt som det retar gallfeber på mig. Den stora insikten TFS-podden ändå så gott som varje vecka ger mig är hur ”pihalla” jag är från en ungdomlig studietillvaro av idag. Tvingas googla stuff nästan efter varje avsnitt och det är jag ytterst tacksam för.

Bäst med TFS-podden: ”Läppän”, känslan av utanförskap och samspelet mellan killarna

Svaghet: Tenderar ibland att bli svamlig och lite tunn.

Oftast förekommande: ”Va hetee de nu…” samt referenser till Oatly

 

Ett löfte inför 2018 är att jag skall hitta mig en podd med lite kvinnoröster.

Några bra tips?

 

Publicerad 19.12.2017 kl. 17:37

And so it begins #Noux2018 med 268 dagar kvar

Tidpunkten var egentligen ovidkommande, men under en längre period sen sommaren har livet och framförallt träningen saknat mening och mål (lite överdrivet). Men nu är nästa motionsprojekt igång med sikte på Nuuksio Classic Trail Maraton 2018.

Efter att Karhunkierros-dammet lagt sig drabbades jag av en känsla av välbehag. Som om jag bestigit Mount Everst med bakbundna händer, minst. 

Träningen under sensommaren och hösten var närvarande, men inte på något sätt lika målinriktad som tidigare. När det inte fanns något som hägrade vid horisonten kändes verksamheten meningslös.

Visst, behaget av ett bra pass fanns där och känslan av lätthet efter den tredje body pump-sessionen inom tio dagar gjorde att man visste att kroppen uppskattade det man sysslade med, men ändå blev träningsivern och frekvensen sakta men säkert lägre.

Under oktober och november övergick tillvaron tidvis i träningsfria veckor, vilket absolut inte var ett tillstånd jag ville befinna mig i. 

Måste snabbspola igenom Karhunkierros - The Movie för att påminna mig om hur sjukt roligt vårens projekt var. 

Så nu, idag, den 7 december, när alla Finland100-projekt småningom börjar vara slutkörda sparkar jag igång mitt eget #Noux2018 projekt.

Vad jag skall göra då?

Lite samma sak som i #karhunkierros men bara snäppet längre och plattare. 

Jag har löpt en halvmaraton sommaren 2014 och känner inget behov av att nöta landsväg desto längre: passen i skog och mark har länge varit lika mycket själavård som fysisk aktivitet.

Att trappa upp utmaningen i Kuusamo i maj var också ett alternativ, men det kändes ändå som om det var dags att pröva på något helt nytt.

Nuuksio Classic Trail Maraton avgörs i nationalparken Noux i Esbo den 2 september.

År 2017 gick starten klockan 10.00 på morgonen och målet stängdes 18.30, så kan jag bara släpa mig de 42 kilometrarna som rutten omfattar på 8,5 timmar är jag en nöjd motionär i målområdet.

Erfarenheterna från Kuusamo och Karhunkierros är goda, utrustningen finns sen tidigare och träningsivern är återfunnen.

Att blogga om resan mot Noux känns också som ett obligatoriskt steg på vägen mot verkställandet.

Att bara intala mig själv om att jag måste ut och träna har sällan fungerat riktigt bra, men att say it out loud and proud hjälper förvånansvärt mycket.

Nu börjar det.

Mot #Noux2018


DAGENS SEX

Dagens vikt: Lite som det självständiga Finland, en bit över 100

Dagens motion: Ett Ted och Kaj-avsnitt på Samantha, dvs 40 minuter crosstrainer

Dagens feelis: Lysande, julen närmar sig, tro, hopp och kärlek hänger i fönstret, har inte ÄNNU hört Last Christmas, ledig helg på agendan, konsert på söndag med manskören och snöpyro där ute

Dagens soundtrack: The Prodigy vs Public Enemy - Shut em down, tackar Lasse Koivisto med familj för tipset!

Dagens jobb: Rundade av veckan på Rundradion, nu lite slipande på konferenciersuppdrag i Pedersöre kyrka imorgon

Dagens lästips: The Mixer, fotbollsporr av Michael Cox

Publicerad 07.12.2017 kl. 21:32

Dagen när pappa tog en tatuering

20 år senare var det äntligen dags. Idag, den 27 september blev jag med tatuering.

Efter att ha flyttar fram själva Dagen D i ett par repriser på grund av rock-creddiga orsaker som föräldramöte och tandläkare, bar det idag av till den lokala tatueringssalongen för en date med Tervjärvs egen bläck-Picasso, Allu.

Knappa två timmar, några kaffekoppar och en hel del skön 70-talsrock senare var jobbet gjort.

Slutresultatet ser ni i videon nedan. Hälsningar bara till designern, Miika Tams. 

PS. Om ni undrar varför just nu, varför just detta motiv och sånt, rekommenderar jag detta som läsning.

Publicerad 28.09.2017 kl. 15:37

Bättre sent än aldrig, tatueringsdags efter 20 års väntan

Jag träffade en ung man en gång för länge sedan och nu 20 år senare kommer han att göra ett permanent intryck på mig för resten av mitt liv.


Efter att jag skrivit studenten våren 1997 tog jag riktning mot militärtjänstgörning, som i mitt fall betydde en jävligt lång tågresa till Jägarbrigaden i Sodankylä. Ett lärorikt, roligt och berikande år på många sätt, som tog slut i och med hemförlovningen i juni 1998.

Hem i bagaget kom naturligtvis massor med erfarenheter, härliga vänskapsband, insikter och kunskaper om livet och livsförutsättningarna i Lappland, men också en liten papperslapp.

På den papperslappen hade en vapenbroder från underofficersskolan enligt mina instruktioner ritat en bild på en dvärg.

Som den stora rollspelsentusiast jag i min ungdom var hade jag tänkt mig att den skulle bli till en tatuering någon dag, men det liksom blev och ligga.

I tjugo år.


Under morgonen när jag jobbade hemifrån fick jag upprepade gånger e-post av en snubbe som hette Tams i efternamn. Under alla år hade jag haft för mig att min duktiga tecknare till vapenbroder hette Toms, och därför stött på patrull varje gång jag försökt hitta honom.

Till saken hör att jag lovade höra av mig till elev Toms/Tams i samband med att tatureringen blev klar.

I det kommunikationsklimat som rådde hösten 1998 lät det sig inte göras och några telefonnummer utväxlade vi aldrig. Jägare Toms/Tams återvände till sin enhet efter underofficiersskolan och jag återvände till min.

Efter hemförlovningen gick vi skilda vägar i livet och dessa vägar har inte korsat förrän idag.

Idag, den 7 september 2017 fick jag äntligen klarhet.


En viss Tuukka Tams jobbar som informatör på snowboardförbundet, men hans BROR är mannen jag sökt i 20 år.

Idag, 20 år efter att vi var elever på underofficersskolan i Sodankylä fick jag äntligen tag på Miika Tams.

Miika Tams jobbar idag på Rovio med spelutveckling. Jag sänder honom en bild på den teckning han ritade för 20 år sedan och han ger sitt medlåtande.


Moikka,

nythän on niin, että otit yhteyttä oikeaan henkilöön. Varmuuden vuoksi velipoikakin juuri soitti ja kertoi, että olit ottanut yhteyttä häneen myös - joten nyt on varmistus pelannut.

Muistan myös kuvan ja keskutelun tatuoinnista. Kääpiöhän on aika perinteistä miekka & magia tyyliä :)

Aikamoinen tempaus on jos sen tatuoinnin otat, mutta luonnollisesti kannustan näin tekemään!

Terveisin,

Miika


Nu är det bara att köra.

Snart, på en medelålders sportjournalistkropp nära dig.

 

Publicerad 07.09.2017 kl. 13:03

NU ha ja viri ti låådo - nåår ska tu fara?

Äntligen, efter många om och men, blev det ett långpass (nästan) till Larsmo och motionslådorna borta vid Svanens camping. Du kan också vara med i Liv i lådan-projektet!

Idag, äntligen, trots pissväder och smärtande knän på både vänster och höger sida. Idag bar det av på mitt första besök till "låådo".

Ni kanske minns vår "kick off" vi körde i början av augusti?

Avståndet från Kogränden till lådraden bakom Svanens camping blir 7,5 kilometer en väg, så det är inte riktigt varje dag jag kör en "till låådo" och tillbaka som rekreation, men småfåglarna har kvittrar att det småningom börjar dyka upp fler lådor runt staden, och det är bra.

Det vi gör med "Liv i lådan" projektet är ju penninginsamling för Project Liv och deras verksamhet, ifall ni missat det. Själv sparkade jag i och med mitt första besök igång mitt #NioLiv #NineLives projekt, som i praktiken innebär att jag skall besöka en Liv-låda nio gånger innan julafton.

För varje besök jag avlägger blir det en femma till förmån för de långtidssjuka barnen och deras familjer. Du är mer än välkommen att haka på utmaningen!

 

Project #nioliv #ninelives läs mer på koivukangas.ratata.fi #projectliv #livilådan

A post shared by Antti Koivukangas (@anttikoivukangas) on

 

Du kan också göra direkta donationer vid varje enskilt besök, i lådan finns instruktioner för hur du går till väga, och samma instruktioner finns också på Project Livs hemsida.

Glöm inte heller att du som företag kan vara med och bidra genom att själv skaffa en låda och få dina anställda att röra på sig. Eller varför inte som anställd pressa din arbetsgivare på en kampanj som gör gott för alla?

I dagens vlogg har jag några birollsinnehavare då syrrans katt Pepsi och äldre sonen Nico gör korta men ack så viktiga insatser för videohistorien.

 

Publicerad 26.08.2017 kl. 14:57

Testspelande Koivukangas har lång väg till matchform

Fotbollsentusiasterna i Jakobstadsnejden skulle ha tappat hakan om de passerat Västraplan under kvällen. Där, i vimlet, försökte sig Antti Koivukangas på (ännu) en comeback och takterna såg allt annat än lovande ut.

Enligt bloggens uppgifter har Koivukangas sen han klev av satsningen på AC Scorchio Calcio mest fokuserat på tränarutbildning och juniorutveckling.

Enligt en källa nära spelaren skall han också ha visat vissa framsteg på den fronten.

- Han klarade faktiskt av E-tränarkursen med att bara medverka en halv dag och enligt vissa uppgifter är han inte helt misslyckad som juniortränare, uppger källan.

Spelarkarriärens avstannande sommaren 2013 berodde delvis på en dubbelskada.

I sin sista match i Vasas bolagsfotboll bröt Koivukangas två benpipor i sin vänstra arm och väl tillbaka från skadan sprack ett finger i en bolagsfotbollsmatch i Jakobstad.

Enligt sega rykten på sociala medier skall Koivukangas redan tidigare ha varit aktuell för en tävlingscomeback i distrikets serier, men torsdagens insats handlade om två halvlekar i FC Motions led.

- Visst märker man att det finns en del fotboll i honom, men det känns som att den ligger väldigt djupt. Första beröringen var ofta bra, men dessvärre blev det inte så många fler efter den, säger ett vittne till bloggen som vill vara anonym.

Eftersom FC Motion tillämpar Bollförbundets "Kaikki Pelaa" till 100 procent finns det goda chanser att Koivukangas återfinns på planen under kommande torsdagar också.

- Han är själv väldigt entusiastisk över att få vara med, det känns som att detta kan vara början på något vackert, uppger hans talesman till bloggen.

Antti Koivukangas karriär i siffror:

Spelplats: målvakt eller back eller reservmålvakt, typ

Matcher: Ibland

Mål: Sällan, en gång i misstag i Öja.

Meriter som spelare: Silver i Vetil Cup 1989 efter att ha släppt in två lösa mål i 3-5 förlusten i finalen. En miniräknare som specialpris på en junioravslutning för någonting odefinierat. 

Meriter som tränare: Inte ännu, men det är en merit i sig att få vara tränare.

Meriter som referent: 8 EM-slutspel, 4 VM-slutspel, 11 säsonger Champions League, två OS-finaler, 76 A-landskamper

Klubbar:

  • FF Jaro junior 1985-1996
  • JBK 1996-1997
  • Kleio rf. 1998-2000
  • FC KoMu II 2006-2006 (inte helt säkert att det var då)
  • AC Scorchio Calcio 2010-2013
Publicerad 17.08.2017 kl. 21:32

Tack Jakobstad - nu kör vi!

Ikväll var det kickoff för "Liv i lådan" i centrala Jakobstad. Sjukt glad och tacksam över alla motionärer som dök upp och gav projektet en rejäl och gedigen start.

"Liv i Lådan" är som namnet säger ett försök att blåsa liv i den gamla österbottniska traditionen med att besöka motionslådorna. Den nya "Liv-lådan" är i motsats till sina föregångare en färggrann plåtlåda som döljer ett hjärta av guld. 

Privatpersoner kan i samband med sina besök till motionslådan per SMS donera en slant till Project Liv.

Företagen kan engagera sig på kortare eller längre sikt och skaffa egna lådor och med hjälp av motion få en välmående personal och samtidigt hjälpa långtidssjuka barn och deras familjer i vardagen.

Läs mer om tanken bakom "Liv i lådan" här.

Läs mer om vår kickoff t.ex. på ÖT här.

Det som började med ett kort meddelande till Nina Brännkärr-Friberg är plötsligt ett väldigt konkret och verkligt sätt att göra gott med att motionera. En riktig win-win situation för alla involverade.

Oerhört tacksam och sjukt glad över att så många dök upp på vår kickoff. Nu är det bara att sprida budskapet!

Löpte ut till lådan ikväll, åt goda jordgubbar och såg en massa glada människor och löpte sen tillbaka. I min euforiska löparglädjebubbla gick det förvånansvärt hårt undan och de drygt nio asfaltkilometrarna tillryggalades på 56 minuter med en kilometerfar på idiotiska 5.51.

Och det känns i benen nu.

Men mest känns det i hjärta och själ för tillfället.

Glädje och tacksamhet.

Publicerad 08.08.2017 kl. 21:25

Söndagsmorgon på Fölisön

Vloggen är tillbaka, och dessutom ute på turné. Den här gången blev destinationen ett litet öparadis i hjärtat av Helsingfors.

Blev en riktigt skön morgonrunda på 10,4 km med en passlig 6,16 fart genom hela den drygt timmen långa insatsen (med foto och filmpauser obviously).

Tog riktning från Böle via Centralparken och Mejlans ut till Fölisön (fi: Seurasaari), ett ställe jag löpt på några gånger tidigare när jag under VM 2014 bodde en knapp månad i Mejlans. 

Härlig miljö, sköna nära naturen-upplevelser och en möjlighet att komma bort från storstadens vimmel. Inte så mycket torp, herrgårdar och finsk byggnadstradition denna gång, men friluftsmuseét är värt ett besök i sig (får bli en annan gång).

När jag är hemma nästa vecka planerar jag en stöt till Eugmo och vandringleden där, gärna i gott sällskap för er som är intresserade.

Siktet just nu inställt på tisdagsmorgonen.

Over-and-out from the sexy south.

/AK

Publicerad 30.07.2017 kl. 11:10

Jakobs Dagar 365

Imorgon börjar det, höjdpunkten på sommaren för många, Jakobs Dagar. Sju (eller ja, åtta) dagar då allting händer överallt, hela tiden och i massiv skala.

En hel vecka när staden lever upp, blommar ut, dansar, sjunger, motionera och skakar loss all den angst, angsträngning och allt det vemod som ibland anses prägla de övriga 51 veckorna.

Idrotten, musiken, kulturen och folk i största allmänhet går som på en överrenskommen signal man ur huse för att ge stadskärnan liv och företagarna kassaflöden.

Det är en fantastisk folkfest som visar på det bästa med småstaden i både stor och liten skala. Det finns något för var och en, på båda språken. Det finns stora publika evenemang och det finns små, intima sammankomster, från det sakrala till det profana.

Passa på och njut av veckan som kommer, hälsa på främlingar, återse gamla bekanta, gå på en utställning, besök en konsert, drick en öl på en offentlig plats trots din yrkesställning och njut av att få leva ut och leva ute tillsammans med andra.

Och när Jakobs Dagar formellt är över, fortsätt på samma spår.

För om vi vill ha en levande stad också i framtiden skall vi vara redo att fira mentala Jakobs Dagar 365 dagar om året.

 

Publicerad 15.07.2017 kl. 22:13

Back on the trail again, samt en efterlängtad vlogg-comeback

Nu har jag kommit igång på allvar, 7,5 km igår och 13 km idag och en medvetenhet om var jag tänker tävla igen,

"Tävla" är egentligen ett väldigt vilseledande ord, jag tävlar egentligen inte med någon annan än mig själv och anmäler mig främst till tävlingar för att ha mål att sikta på och fasta punkter i kalendern som driver mig framåt.

Efter att ha bollat diverse lopp i större och mindre sällskap kommer jag att avrunda hösten med två lokala lopp.

Det första blir West Coast Trail Run som avgörs den 10 september i skärgården i Öja och det andra får bli Sju Sjöars i Lappfors den 27 september. 

Öja-loppet mäter 22 km och Lappfors motsvarande 21 km. Passligt långa, passligt utmanande och passligt nära.

Sen tror jag att det stora målet för 2018 faktiskt får bli ett trail-maraton, möjligtvis i Noux eller någon annan trevlig bygd.

Vloggen är också tillbaka, passligt till Jakobs Dagar, som engagera mig under nästa vecka.

Inte så mycket löpning då heller, hade kanske gjort halvan på Jakob Maraton om inte engagemanget som speaker kommit ivägen.

Ha de gott, trisslott!

AK

Publicerad 13.07.2017 kl. 18:39

Plötsligt händer det

Vilja. Vinnarskalle. Jävlaranamma. Allt det i ett och samma Jonas Emet-ögonblick. Ett ögonblick som åtminstone för stunden ger ett sken av att fotbollssäsongen i Jakobstad kan vända.

FF Jaro gjorde inte någon bra match mot OPS. De facto var gästerna denna gång igen nära en seger och kunde även ha bärgat den med lite mer flyt.

Jonas Emet gjorde inte heller någon kanonmatch, men redan under inmarchen och spelarpresentationen såg jag något i Jaroveteranen som gjorde ett intryck på mig. Medan spelarna presenterades och speakern läste upp namn efter namn befann sig Emet i någon form av trans. 

Han slöt ögonen, blickade upp mot himlen och andades sakta men säkert. Känslan av att göra ännu en skadecomeback i öppningselvan på hemmaplan måtte ha fyllt honom med ro.

Och en känsla av predestination.

I 75 minuter gjorde han så gott han kunde, löpte, krigade och surfade omkring på djupet, men dagsformen var onekligen inte den bästa efter ännu en lång paus från riktigta fotbollsmatcher med riktiga insatser.

Med femton minuter kvar att spela levde det FF Jaro som fostrat Jonas Emet farligt.

OPS hade flera bud på ett segermål och bara gudarna (och eventuellt Jarostyrelsen) vet på en hur skör tråd träningledningens framtid där och då hängde.

För då, i ett vänsteranfall, anlände Emet i straffområdet, trasslade till det, krånglade in sig och gick omkull.

Tung suck från de glest fyllda läktarna där hårt ansatta hemmasupportrar svävade mellan hopp och förtvivlan i väntan på det som verkade bli ännu ett uteblivet resultat i ännu en måstematch.

Då sa det klick i den forne skyttekungen. 

Då var det med viljan, vinnarskallen och jävlaranamman han krigade tillbaka bollen åt sig halvt liggande och serverade en boll in i boxen som antingen via Seth Paintstil, en motståndare eller både och letade sig in i nätmaskorna.

2-1 till FF Jaro.

3 poäng till FF Jaro.

Och en eloge till Jonas Emet.

Han gjorde ingen bra match, men han avgjorde den till sitt lags fördel.

Vad mer kan man begära?

Plussen i kanten för Jaro:

+++ Kevin Peth, måhända vågar han spela ut mer när varje felbedömning inte nödvändigtvis leder till ett baklängesmål eller en målchans. Hur som haver, hemskt mycket fel gjorde Närpesgrabben inte i sin roll som defensiv mittfältare.

++ Walter Moore, har haft sina mörka stunder, men när han är bra är han strålande bra. Med undantag för några felpass såg han igen ut som den landslagsveteran och nyckelspelare Jaro behöver i backlinjen.

++ Seth Paintsil, individuell briljans vid första målet, ständigt orosmoment matchen igenom. 

+ Oskar Sandström gjorde mycket rätt och enkelt. Mest enkelt. Men då skall han inte heller överstränga sig i det kreativa när laget behöver stadga och ett minimalt antal insläppta mål.

Frågetecknen:

Kevin Larsson, sades ha gått fram mest av alla under vintern, hur han ligger så lågt i hackordningen med tanke på speltid just nu är ett mysterium

Pavle Milosavljevic, viktigt inhopp i slutet av matchen, inom Jaro ber man nog till skadegudarna om nåd denna gång. Skyndar man långsamt nog?

Brock Messenger, are you Arto Halonen in diquise? Detta sagt med kärlek och välmening, han håller hög nivå från match till match men rör sig ungefär lika smidigt som en oljetanker. 

HUR kunde det ta sex hemmamatcher för den första trepoängaren att infinna sig? Och en hur djup startgrop är det möjligt att kravla upp sig ur?

Publicerad 27.06.2017 kl. 22:38

Åtta dagar senare i Helsingfors - quo vadis, Koivukangas

Första länken efter Karhunkierros och kontrasten kunde knappast ha varit större. I terrängen krings Brunnsparken började jag reflektera kring vad som skall hända nu?

 


Hela Karhunkierros-projektet börjar redan kännas som ett avlägset (men underbart) minne, även om benen ännu dras med en svårdefinierad styvhet. De två första kilometrarna på dagens morgonlänk i ett soligt Helsingfors kändes forcerade, men sakta men säkert kom ett flow tillbaka. Ett flow jag saknat.

Kan hända att det också handlade om skovalet, för första gången denna vår var jag tillbaka i mina vanliga löpskor och den skillnaden skojar man inte bort. Samtidigt vaknade prylbögen i mig till liv, när jag ögnade på mina svartgröna trotjänare (MEMO TO SELF: Köp nya löpskor).

Men den stora frågan är ändå vad som skall hända nu?

Vad löpningen beträffar är det otroligt roligt att sätta tävlingsnummer på och vara en del av en större helhet, så något evenemang (eller några) skall det defintivt ännu bli under 2017.

I tankarna snurrar naturligtvis en attack på tvåtimmarsgränsen på halvmaraton, men just nu tilltalar upplevelser mig mera än slaktande av sekunder och minuter. 

Att löpa hårt har liksom aldrig varit min grej....

Så nu är tankemössan på och internetsökmotorerna går heta. Tössbacka Trail var jag så gott som anmäld till, men det krockar med familjens semesterresa, Utterleden känns lockande men blir svårgenomförd tidtabellsmässigt. Jakob-halvan är utesluten av praktiska skäl.

Viktigast idag var ändå att springa igen.

Imorgon blir det en ny länk i downtown Helsingfors, får se om jag skulle ta mig ut till bildsköna Drumsö då...

 

Publicerad 04.06.2017 kl. 10:47

Läste en gång att ”de som är mest aktiva inom sociala medier är narcissister med dåligt självförtroende”. Det stämmer. Född 1978. Tvåbarnspappa. Nico och Noah. Sambo och Jakobstadsbo i själ och hjärta. Ordbrukare i yrkeslivet.

kontakt:

anttikoivukangas @ gmail.com

Kolla in mig på Instagram

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

 

Kategorier

Senaste kommentarer

April 2018

Vi är många och kan bli fler - låt målen betyda någonting7 observationer från FF Jaro - JS Hercules

Mars 2018

Observationer, reservationer och intryck från VPS-Jaro

December 2017

Tre poddar på T som jag lyssnar påAnd so it begins #Noux2018 med 268 dagar kvar

September 2017

Dagen när pappa tog en tatueringBättre sent än aldrig, tatueringsdags efter 20 års väntan

Augusti 2017

NU ha ja viri ti låådo - nåår ska tu fara?Testspelande Koivukangas har lång väg till matchformTack Jakobstad - nu kör vi!

Juli 2017

Söndagsmorgon på FölisönJakobs Dagar 365Back on the trail again, samt en efterlängtad vlogg-comeback

Juni 2017

Plötsligt händer detÅtta dagar senare i Helsingfors - quo vadis, Koivukangas

Maj 2017

Karhunkierros - The MovieKarhunkierros är (nästan) här!Karhunkierros + Project Liv = santNollnollEtt skön kväll i Kokkola - mitt #KCR2017På löpande band - en liten uppdateringPå knä i Vasa

April 2017

När "Dröm om mitt Larsmo" kom tillbaka till YouTubeEn operarescension i fotbollsreferatens andaTour de PedersöreBaby got back(träning)Gubbar, fäder, män - läs, läs och läs igen!"Tag mig från havet" - vloggen är tillbaka med långpass nr 313 rättValet är över! Länge leve valet!En odyssé till Alholmen - långpass nr 2Fem nomineringar utgående från FF Jaro - JBKSå. Fittit. Siistit.VÄRLDSPREMIÄR - Tour de Jeppis i VLOG-formKort rapport från skyttegravarna - och en hyllningBodycombat och jag, inte direkt en match made in heaven...

Mars 2017

Inte direkt #Runfulness men tillbaka i sadeln åtminstone99,5 och skönt att vara hemTonight we are gonna party like it's 99...INFÖR MELODIFESTIVALEN, FINAL: Fyra nivåer av gilla